Provtagning av asylsökande/flyktingar i Sverige ur smittskyddssynpunkt

Smittskyddsinstitutet i Sverige har gjort en analys av vad som är känt om smittsamma sjukdomar hos asylsökande/flyktingar till Sverige. Från denna har vi gjort ett utkast till en rekommendation för provtagning. Observera att vi bara tagit upp undersökningar som motiveras av smittskyddsskäl; det kan finnas anledningar att göra andra undersökningar av hälsoskäl. Rekommendationerna är SMIs förslag, och inte någon nationell policy.

Varifrån kommer flyktingarna?

Under senare år har de flesta asylsökande i Sverige kommit från det forna Jugoslavien (under 1994 57 % av alla asylsökande), Irak (9 %), Latinamerika (8 %) och Östafrika (6 %) . I slutet av 1980-talet kom den stora flyktingströmmen framför allt från Iran, Irak, Libanon, Turkiet och Etiopien. De viktigaste infektioner, som ur smittskyddssynpunkt kan vara aktuella hos asylsökande är tuberkulos, hepatit B, HIV, giardiasis , salmonellos, shigellos och i viss mån veneriska sjukdomar.

Studier visar att de så kallade samhällsfarliga infektionerna endast förekommer hos en liten del av de undersökta flyktingarna. Visserligen är förekomsten av t.ex. tuberkulos hos invandrare mer än 25 gånger högre än hos infödda svenskar, men det tycks inte ha påverkat frekvensen av inhemska fall i Sverige. Liknande erfarenhet har man i andra länder.

Vad är känt om prevalens?

I en svensk undersökning med ca 45 000 individer, som undersöktes på flyktingmedicinskt centrum i Linköping, fann man 3,9 % HBsAg-positiva - majoriteten var från det forna Jugoslavien - 0,22 % HIV-positiva, framför allt från Afrika, lues hos 0,35 %, salmonella/shigella hos 0,29 % och giardia hos 7 %.

Bland 17 000 flyktingar från det forna Jugoslavien, som undersöktes 1992-93 befanns 0,1 % ha tuberkulos. I de flesta fall var sjukdomen känd sedan tidigare. HBsAg rapporterades hos totalt 10 % av 670 individer, men i åldersgruppen 35 - 44 år var prevalensen HBsAg-positiva 30%. Ingen var HIV-positiv. Salmonella/ shigella isolerades hos mindre än 1 %, medan giardia förekom hos 35 %, framför allt i förskoleåldern.

Bland 478 flyktingar från Afrika, särskilt länder söder om Sahara, var frekvensen HBsAg-positiva i hela gruppen 6 %, men 12 % i åldersgruppen 10 - 14 år. Flyktingar från vissa länder var mer än till 20 % HIV-positiva. Giardia har i flyktingundersökningar rapporterats hos 8 - 16 %, förskolebarn dominerar. Tuberkulos är vanlig, särskilt hos personer från Somalia och Uganda.

Asiatiska rapporter har visat att 4,9 % av 880 båtflyktingar från Vietnam har tbc-suspekta lungförändringar. Av dem bedömdes 1,9 % ha aktiv tuberkulos, en fjärdedel med kaverner. HBsAg-positivitet förekom hos 5 - 10 % i två undersökningar, men ingen HIV-positiv noterades. Giardia har rapporterats hos 9 - 30 % av de undersökta.

toisen palstan alkuun

Från Latinamerika finns få uppgifter att tillgå. Tuberkulosincidensen är dock hög i många latinamerikanska länder, liksom antalet HIV-infekterade.

Ryssland och de baltiska staterna har växande problem med tuberkulos. Difteri förekommer i stor omfattning, hepatit B är utbredd, HIV-rapporteringen är ofullständig.

Spridning inom Sverige

En sammanställning av sjukdomsfallen på flyktinganläggningar visar att shigella (trots sannolik provtagning efter ankomsten), hepatit A, morbilli och matförgiftning har förekommit - däremot har tuberkulosspridning inte dokumenterats. Det verkar inte heller ha skett en ökning av smittsamma sjukdomar som t.ex. hepatit B eller salmonella/shigella hos den inhemska befolkningen som följd av ökad invandring.

Att tuberkulos är vanligare bland flyktingar förefaller inte heller ha påverkat det epidemiologiska läget i den inhemska befolkningen. I rapporter om lungröntgenkontroller av flyktingar har det framkommit att i de ganska få fall, där man hittat behandlingskrävande tuberkulos, visste patienten redan om diagnosen, hade påbörjat behandling eller hade symtom som borde ha väckt misstanke om tuberkulos. Endast i något enstaka fall bedömdes en person ha aktiv tuberkulos trots avsaknad av symtom. En tuberkulosepidemi bland invandrare finns beskriven i Läkartidningen 1981. Då man undersökte 81 personer i den nära omgivningen kring ett fall, som haft hosta i tre månader, fann man aktiv tuberkulos hos sju personer, samtliga släkt och vänner. Den viktigaste åtgärden för att upptäcka tuberkulos torde vara noggrann registrering av symtom som hosta, bröstsmärtor, feber, avmagring, svettningar, tidigare känd eller behandlad tbc och eventuella tbc-fall i omgivningen. Tuberkulintestning har ett osäkert diagnostiskt värde och även lungröntgen kan inge falsk säkerhet då en negativ undersökning inte utesluter att patienten kan insjukna senare. Risken att insjukna är störst inom två år efter smittillfället.

I Socialstyrelsens allmänna råd 1995:4 om hälso- och sjukvård för asylsökande och flyktingar rekommenderas att provtagning av smittskyddsskäl anpassas efter flyktingens hemland, antalet asylsökande under en viss tid och andra bakomliggande faktorer. En differentierad provtagning anpassad efter ursprungsland fordrar ett brett faktaunderlag, men ett sådant saknas. Därför får rekommendationerna bli mer allmänt hållna. För att i framtiden bättre kunna anpassa provtagningen bör de instanser som utför flyktinghälsokontroller åläggas att registrera diagnoser, ålder, kön och hemland och göra dessa data lätt tillgängliga.

Redaktionen har förteckning över källorna.

Förslag från Smittskyddsinstitutet

Johan Giesecke,
Bo Svenungsson,
Smittskyddsinstitutet