Enterohemorragisk E. coli (EHEC) i Sverige

Enterohemorragisk E. coli (EHEC) i Sverige

E. coli som orsak till blodig diarré är känd sedan 1970-talet. Verotoxin kunde knytas till sjukdomsbilden 1982. På många håll används därför begreppet verotoxinproducerande E. coli (VTEC). Men i Sverige har vi valt benämningen enterohemorragisk E. coli (EHEC). Serotypen E. coli O157:H7 är den mest uppmärksammade, första utbrottet rapporterades från USA 1983.

Enterohemorragisk E. coli har rapporterats i Sverige sedan 1988 via den frivilliga laboratorierapporten, endast 0-3 personer har rapporterats per år. Hälften av dessa fall har varit E. coli O157 och resterande fall andra serotyper. I juli 1995 rapporterades årets första två fall (ett syskonpar) och det föreföll helt normalt, men när sedan ytterligare fall rapporterades skärptes uppmärksamhet på denna diagnos. Då smittskyddsläkare, infektionskliniker och laboratorier redan efter de två första fallen informerats på olika sätt var det i början tveksamt om ökningen av EHEC-fall berodde på ökad uppmärksamhet/provtagning eller en verklig ökning. I oktober 1995 var det helt klar att Sverige hade sitt första utbrott av EHEC.

Fallen verifierades med PCR-teknik på Smittskyddsinstitutet och majoriteten av fallen visade sig ha EHEC som producerade verotoxin 2 samt att det var serotyp O157. Som fall räknas en person som insjuknat med åtminstone diarresjukdom och där EHEC med verotoxin 1 eller 2 och eae-faktor påvisat i prov eller en person med typiska symtom (blodiga diarréer och/eller HUS) där EHEC med verotoxin 1 eller 2 och eae-faktor påvisats hos närstående person (familjeutbrott).

Av fallen i utbrottet dominerar barn under 5 år, 36% av fallen tillhör denna åldersgrupp . Det finns ingen skillnad i könsfördelningen hos barn och ungdomar. Dock syns en tydlig könsskillnad bland de personer som är över 20 år, då 73% av dessa är kvinnor.

Den geografiska spridningen i landet var mycket ojämn, då majoriteten av fallen fanns i södra Sverige och del fanns även i mitten av landet. Några enstaka fall fanns i Jämtland.

toisen palstan alkuun

 

För att spåra smittkällan startades en fall-kontroll undersökning med två kontroller per fall. Kontrollerna hämtades från Statistiska Centralbyrån och matchades med avseende på ålder, kön och bostadsort. Studien hade inte gett något entydigt resultat i slutet av november, men att hantera köttfärs i hemmet samt att äta gurka hade ett något förhöjt odds ratio. Frågeformuläret omarbetades och vissa frågor uteslöts, medan frågor om hantering av livsmedel och köksredskap samt livsmedelshygien lades till. Denna studie är inte helt färdig analyserad ännu då vi avvaktar de slutliga subtypningarna. Det har visat sig att med subtypning kan urskiljas några solitärfall från resten av fallen i utbrottet tex i Hallands län tillhör ingen av fem rapporterade fallen utbrottet. Det har också framkommit att de första sju rapporterades fallen under 1995 inte tillhör utbrottet. Fall-kontroll studien har visat sig att det absolut inte var någon hamburgerkedja som spred smittan i landet, istället hade ett intag av hamburgare på restaurang en skyddande effekt.

En utvidgad livsmedelsprovtagning har skett i samband med detta utbrott, där mer än 200 prov har analyserats med ett negativt resultat. Livmedelsproverna togs i de sjuka personernas hem samt i de affärer där de normalt gjorde sina matinköp.

Sedan början av februari pågår en studie i Livsmedelsverkets regi för att kartlägga förekomsten av EHEC i såväl utländskt som svenskt nötkött. Salmonellaförekomst kontrolleras även. Det kommer att tags uppemot 1600 prover. Hittills har inget prov visat förekomst av EHEC. Denna studie kommer att pågå till sommaren.

Totalt har 110 personer rapporterats som EHEC-fall sedan den 1 juli 1995. Det sista kända fallet insjuknade i mitten av februari.

De fåtal fall som rapporterats under mars och april har varit smittade utomlands. Detta förhållande visar tydligt att utbrottet är över, men att personer med en symtombild som tyder på EHEC infektion nu provtages i en annan omfattning än tidigare och får rätt diagnos.

Birgitta de Jong, Yvonne Andersson,
Epidemiologiska enheten, Smittskyddsinstitutet, Stockholm.

Aineistoa lainattaessa lähde mainittava!