Hälsosamma kostvanor och social klass i Finland

De som tillhör högre social klass äter inte konsekvent hälsosammare än de som tillhör lägre social klass. Moderna födoämnen accepteras snabbare bland de som tillhör högre social klass men konsumtionen av traditionella sunda livsmedel är inte lika bestående jämfört med de som tillhör lägre social klass. Kön, utbildningsnivå, sysselsättningsgrad och familjeförhållanden har alla ett samband med kostbeteende.

De finska kostvanorna har under de senaste decennierna blivit sundare. Konsumtionen av fett har minskat och framför allt har konsumtionen av mättat fett minskat. Samtidigt har konsumtionen av frukt och grönsaker ökat. Förändringar av konsumtionsvanor sprider sig inte i samma takt i hela befolkningen och olika befolkningsgrupper äter därför olika. Vilken betydelse kan skillnader i kostbeteendet ha för skillnader i kostens kvalitet och hälsa? Denna fråga var ett huvudtema i undersökningen "Sociala klasskillnader i kostbeteende".

År 1992 utfördes FINRAVINTO 1992 vars mål var att kartlägga finländarnas kost. Data från denna undersökning utgjorde basen för undersökningen. Undersökningens mål var att beskriva hur sociala faktorer, såsom social ställning, familjestatus och kön påverkar våra kostvanor samt att besvara ovannämnda fråga om kost och jämlikhet.

I undersökningen kom man fram till att personer från högre social klass (högre utbildning, högre inkomster) åt mera grönsaker, frukt, ost, och sötsaker och mindre bröd, potatis, smör och mjölk med hög fetthalt än personer från lägre social klass. En del hälsosamma kostvanor (högre konsumtion av grönsaker, frukt, juice och mindre smör och mjölk med hög fetthalt) var vanligare bland de med högre social klass men en del mindre hälsosamma kostvanor (hög konsumtion av ost med hög fetthalt och låg konsumtion av potatis och bröd) var också vanligare jämfört med de som tillhörde lägre social klass. På basen av resultaten kan man inte påstå att de som tillhörde högre social klass skulle ha ätit hälsosammare än de som tillhörde lägre social klass. Våra kostvanor förändras kontinuerligt.

toisen palstan alkuun

Konsumtionen av vissa livsmedel ökar, medan konsumtionen av andra minskar. Då man i undersökningen såg på de sociala skillnaderna i kostvanor och samtidigt såg på trenderna i livsmedelskonsumtion märkte man att de som tillhörde högre social klass konsumerade mera av de livsmedel vars trend var stigande (grönsaker, frukt, juice, ost och sötsaker) medan mindre av de livsmedel vars konsumtionstrend var sjunkande (smör, mjölk, bröd och spannmålsprodukter samt potatis). Personer med högre social klass accepterar nya hälsosamma kostvanor tidigare än de med lägre social status, men samtidigt kan de också höra till de första som ger upp sådana kostvanor som under längre period har varit betydelsefulla och förebyggande för vårt hälsotillstånd, såsom konsumtionen av bröd och potatis.

Det är lätt att se på sociala skillnader i enskilt kostbeteende men det är betydligt svårare att jämföra kostens kvalitet i sin helhet mellan olika sociala grupper. För att kunna undersöka hur olika sociala faktorer påverkar kosten i sin helhet delade vi in undersökningsmaterialet i de individer som hade en kost som motsvarade kostrekommendationerna i början på 1990-talet och de vars kost inte motsvarade kostrekommendationerna. Kost som motsvarade rekommendationerna innehöll dagligen grönsaker, frukt eller bär, potatis, rikligt med bröd samt sparsamt av fet mjölk och bordsfett som innehåller rikligt av mättat fett. Kvinnors kost motsvarade i högre grad våra kostrekommendationer än mäns kost. De som hade lägre utbildning, var arbetslösa, var frånskilda eller inte hade småbarn i hemmet (enbart för kvinnor) följde till en lägre grad kostrekommendationerna. Mönstret på hur sociala faktorer påverkar kostbeteende var det samma för kvinnor och män, men utbildningsnivån och äktenskapsförhållandet påverkade männens kostbeteende i högre grad än kvinnornas. För kvinnorna i sin tur påverkade sysselsättningsgraden och föräldraförhållandet kostbeteendet i högre grad än för männen.

Eva Roos
Helsingfors Universitet, Institutionen för folkhälsovetenskap
(09) 1912 7542, eva.roos@helsinki.fi