Fästingburen meningoenkefalit (TBE) - dags för lokal immunisering
Fästingburen meningoenkefalit (TBE) - dags för lokal immunisering |
||
|
Dag Nyman professor, överläkare Ålands Centralsjukhus |
||
I Finland har 5 -12
fall årligen av TBE förekommit under åren 1995 1999,
ca hälften av fallen har registrerats på Åland. År
2000 var ett exceptionellt år då totalt 41 sjukdomstillfällen
konstaterades i landet varav 23 på Åland. En liknande utveckling
har också konstaterats i Sverige, där sjukdomen även diagnosticerats
i områden som inte tidigare räknats som endemiska. Orsaken till
ökningen är oklar men man antar att klimatförändringar
kan utgöra en delförklaring.
Virus, virusreservoar och vektorTBE förorsakas av virus tillhörande gruppen Flaviviridae. I Europa förekommer 3 subtyper, som ger likartade sjukdomsbilder; Western- , Far Eastern- och Siberian TBE-virustyperna. I Finland är Western typen förhärskande.Virusreservoaren finns huvudsakligen i smågnagare, särskilt i skogsmöss och kan överföras till människa via fästingar (Ixodes ricinus). Viruset överförs snabbt i samband med fästingbett. För endemiska områden har man kalkylerat att 1 av 600 bett ger TBE smitta. Opastöriserad get- och komjölk har visats vara en alternativ smittväg. Det gynnsammaste naturliga habitatet för fästingar är varma, fuktiga områden såsom strandområden med löv- eller blandskog. I Finland finner man fästingarna företrädesvis i de sydvästra delarna. SjukdomenTBE har ett bifasiskt förlopp med en ospecifik febril viremifas 7 12 dygn efter fästingbettet. Denna följs av en symtomfri period på några dygn varefter en ny febril sjukdomsfas inträder, karaktäriserad av symtom från det centrala nervsystemet, som pågår under 7 12 dygn. Av patienterna har 50 60 % en mild meningeal sjukdomsform, 25 35 % är medelsvårt sjuka med meningoenkefalitiska symtom och 5 15 % kan ha ett svårartat enkefalitiskt sjukdomsförlopp med förlamningar och en mortalitet på ca 1 %.Prognosen för sjukdomen är god för de milda fallen, dock är tillfrisknandet relativt långsamt. "Neurasteniska" symtom med trötthet, huvudvärk och koncentrationssvårigheter som leder till frånvaro från arbetet finns hos 80 % under 6 veckor. Efter 3 månader är fortfarande 20 30 % arbetsoförmögna. Symtom kan finnas kvar efter mer än ett år i lindrigare grad. Paralyser kvarstår efter ett år hos 65 75 % av de drabbade. Sjukdomen har oftast betraktats som en relativt lindrig virusmeningit, vilket synes vara en missuppfattning som bör korrigeras då antalet fall nu ökar och konsekvenserna tydligare framträder. Diagnosen ställs vanligen i den meningeala sjukdomsfasen då det föreligger en lymfocytär meningit samt positivt fynd av IgM antikroppar mot TBE virus i serum. Detta fynd konfirmeras genom att IgG konversion senare demonstreras i konvalescentserum. Under den inledande viremifasen är likvorfynd liksom serologi intetsägande varför nya prov bör tas vid misstanke på TBE. Behandlingen är enbart symtomatisk och supportiv. Vid svåra enkefalitiska fall kan intensivvård och även respiratorbehandling fordras. Antivirala läkemedel är overksamma. Förebyggande åtgärder eller vaccinationPersoner som vistas i fästingrika områden kan genom ändamålsenlig klädsel, insektsrepellanter och observans minska risken för att bli fästingbitna med smittorisk. Detta är dock inte tillräckligt. Vaccin mot TBE finns, dock ej som i Finland registrerade läkemedel. De har visats vara effektiva immunogen med serokonversion kring 90 % och med sjukdomsförhindrande effekt. En jämförelse mellan områden i Österrike där en allmän vaccination genomförts och närliggande områden i Slovenien där endast sporadisk vaccination använts, visar en kraftigt sänkt sjukdomsfrekvens i Österrike. En grundimmunisering består av 3 injektioner under sammanlagt 6 12 månader, varefter boosterinjektioner ges efter 3 5 år.Med tanke på den ökande incidensen av TBE, på Åland 100/100000/år och att även fall av svår invalidiserande sjukdom förekommit bör vaccination övervägas. Detta understöds av att den positiva seroprevalensen är relativt låg i befolkningen, ca. 5 %. Två strategier för vaccination kan diskuteras: den första och hittills sporadiskt använda strategin är att personer som i arbete och/eller fritid vistas mycket i fästingrika områden där TBE virus förekommer endemiskt, på eget initiativ vaccineras. Lämpligt vore att före utföra en kvalitativ bestämning av IgG antikroppar och endast vaccinera seronegativa personer. Denna strategi bör understödjas av allmän upplysning angående smittorisk och sjukdoms-risker. Den andra strategin utgörs av en allmän vaccination, som förslagsvis bekostas av samhället. Ur epidemiologisk synvinkel vore denna senare strategi att föredra då den med större sannolikhet skulle leda till en allmän sänkning av antalet sjukdomsfall i endemiska områden. Ur samhälls-ekonomisk synvinkel skulle denna strategi vara vinstgivande redan de närmaste åren efter grundimmuniseringen. Statistiska uppgifter KTL, Helsingfors och Smittskyddsinstitutet, Uppsala Gunther G, Haglund M, Lindquist L & al. J Neurol 1997 Apr;244(4):230-8 Kunze U, Bernhard G, Bohm G & al Wien Med Wochenschr 2000;150(5): 103-8 Pazdiora P; Benesova J; Brejcha O &
al Epidemiol Mikrobiol Imunol 2000 Nov;49(4):148-52
|
||
|
|
||
 |
||
|
|
||