Med sjukhusinfektioner avser man infektioner som uppkommer på sjukhus eller har samband med ingrepp som har utförts på sjukhus. Infektioner som har samband med ingrepp börjar ofta först då patienten kommit hem från sjukhuset. De vanligaste sjukhusinfektionerna är, urinvägsinfektioner, infektioner i operationsområde, lunginflammationer och svåra allmänna infektioner, då en mikrob växer i blodet. Enbart en mikrobsmitta på sjukhus förorsakar inte en sjukhusinfektion. Ofta talas det om att patienten fick "en sjukhusbakterie" och att operationsområdet blev infekterat. Situationen är dock mera komplex. En sjukhusinfektion uppkommer av en kedja händelser som inverkas av mikroben som förorsakar smittan, smittvägen, vårdsättet och patienten, hans sjukdomar, motståndskraft och sjukdomsbehandlingen.
Största delen av sjukhusinfektionerna förorsakar bakterier som härstammar från patientens egna hud eller från slemhinnfloran. I en liten del av infektionerna kommer mikroben utanför kroppen: från andra patienter, personalen eller sjukhusmiljön. Dessutom förändras ofta patientens egna mikrobflora under sjukhusvården huvudsakligen pga. mikrobmedicinering.
Största delen av sjukhusinfektionerna hör till de ofrånkomliga riskerna i patientvården. De förbättrade vårdmetoderna har lett till ett större antal patienter med kraftigt nedsatt motståndskraft. Samtidigt kräver den moderna effektiva vården blodkärlskatetrar, urinkatetrar, respiratorvård, dialysvård, invecklade operationer, kortison behandlingar och övriga faktorer som inverkar på motståndskraften och exponerar patienten för infektioner.
Forskningar från andra länder visar att, sjukhusinfektionernas betydelse för folkhälsan är mycket stor. En del av dem kan förebyggas, och det är humant och ekonomiskt lönsamt att satsa på bekämpningen.
Man uppskattar att det förekommer årligen 50 000 sjukhusinfektioner i Finland, och de medverkar 2000-2500 personers död.
Uppföljningen av sjukhusinfektioner är en nödvändig del av bekämpningen. Större delen av sjukhusinfektionerna hör inte till epidemier, utan de förekommer som enstaka fall och de förekommer ständigt. Målet med uppföljningen är att bestämma hur mycket och hurdana sjukhusinfektioner förekommer, vilka är dess riskfaktorer och följder, vilka mikrober som förorsakar dem och med vilka mediciner de kan behandlas.
När man vet det rådande sjukhusinfektionsläget kan man uppskatta bekämpningens effektivitet och betydelsen av förändrad vårdpraxis. Ett nära samarbete med personalen från enheter som vårdar patienter och en regelbunden feedback till personalen är ett absolut måste för en lyckad uppföljning.
Målet med det riksomfattande sjukhusinfektionsprogrammet (SIRO) är att hjälpa sjukhusen bekämpa sjukhusinfektioner.
Outi Lyytikäinen