Det skydd säsongsinfluensavaccinet ger varar i ungefär ett år. Också i det fallet att följande års vaccin innehåller samma virusstammar. Därför skyddar fjolårets säsongsinfluensavaccin inte nödvändigtvis mot den kommande säsongsinfluensan.
Säsongsinfluensavaccin har använts inom det nationella vaccinationsprogrammet ända sedan 1970-talet. De innehåller inga konserveringsmedel och inget förstärkningsämne (adjuvans) så som Pandemrix-vaccinet. Framför allt pandemivaccinets förstärkningsämne har betraktats som en bidragande orsak till fallen av narkolepsi bland barn och unga.
Pandemrix-vaccinet gav skydd mot endast ett influensavirus. Säsongsinfluensavaccinet skyddar däremot mot tre olika influensavirus. Ett av dessa virus är svininfluensavirus H1N1 som fortfarande cirkulerar i världen och som är farligt för dem som saknar ett skydd mot H1N1-viruset.
Influensavirusen anländer till Finland i genomsnitt i december-april. Influensavaccinationskampanjen verkställs under november-december. Det skadar inte att vaccinera sig under en pågående influensaepidemi, men eftersom det tar ett par veckor innan vaccinskyddet bildas, hinner ett vaccin som getts under en redan påbörjad epidemi inte nödvändigtvis förhindra insjuknande. Någon allvarligare sjukdom än normalt behöver man dock inte räkna med.
Sannolikt inte. Det är inte känt att ett enda fall av narkolepsi skulle ha brutit ut på grund av säsongsinfluensavaccinationen. Pandemrix-vaccinet innehöll samma H1N1-virusstam som de nuvarande säsongsinfluensavaccinen. Finländska undersökningar tyder dock på att varken levande H1N1-virus eller H1N1-komponent i Pandemrix-vaccinet har haft någon betydelse vid uppkomsten av narkolepsi. Däremot är det möjligt att Pandemrix-vaccinets förstärkningsämne har haft en inverkan. Säsongsinfluensavaccinet innehåller inget förstärkningsämne.
De influensavacciner som används i Finland ges intramuskulärt och de innehåller inaktiverade virusdelar. De innehåller alltså inte infektiva, hela virus och kan således inte orsaka influensa. Vaccinet kan orsaka lindriga lokalsymptom eller influensaliknande symptom, såsom muskel- och ledvärk samt huvudvärk. Dessa symptom är vanligen kortvariga.Personer som är mycket allergiska mot hönsägg kan få allergiska symptom.
Säsongsinfluensavaccinet är säkert. Alla vaccin kan medföra biverkningar, men biverkningar förekommer endast hos en liten del av de vaccinerade. Efter vaccineringen kan injektionsstället bli rött och ömt. Ibland får de vaccinerade muskel- och ledsmärtor, huvudvärk eller feber. Dessa symtom avtar efter ett par dagar och kan behandlas med febernedsättande och smärtstillande läkemedel. Andra biverkningar är sällsynta.
Säsongsinfluensavaccin har använts inom det nationella vaccinationsprogrammet ända sedan 1970-talet. Miljoner doser vaccin har använts. Allvarliga biverkningar har förekommit endast i sällsynta fall.
Säsongsinfluensavaccinet har inget förstärkningsämne och inga konserveringsmedel.
I allmänhet kan personer med äggallergi vaccineras på normalt sätt. Största delen av alla personer med äggallergi får inga symtom av vaccin som tillverkats i befruktade hönsägg. Till exempel småbarn som får hud- och tarmbesvär av hönsägg kan vaccineras utan särskilda åtgärder. Att exponera på förhand eller testa på annat sätt är onödigt, även om barnet aldrig har ätit hönsägg.
Om risken för att insjukna i allvarlig influensa är stor, kan vaccinet utgående från de nyaste forskningsrönen efter individuell prövning ges också till sådana personer med äggallergi som har fått en anafylaktisk reaktion efter att ha ätit ägg. I det fallet ges vaccinet på sjukhusets poliklinik och en tillräcklig uppföljningstid säkras. Säsongsinfluensavaccin rekommenderas för alla som löper risk att insjukna i allvarlig influensa eller anknytande svåra komplikationer.
Närmare anvisningar om vaccinering av personer med äggallergi (Vaccinatörens handbok)
Även om allmänna influensavaccinationer för friska, under 65-åringar inte är folkhälsomässigt motiverade, kan en säker influensavaccination på individnivå vara mycket nyttig i vissa livssituationer. Arbetshälsovården kan uppskatta de anställdas influensarisk och ge direktiv om influensavaccinationer. Friska personer i arbetsför ålder kan med läkarrecept skaffa influensavaccinet från apoteket.
Vaccinet ska inte ges till personer som efter vaccinering med säsongsinfluensavaccin har fått en livshotande anafylaktisk reaktion som inte kunnat förklaras på annat sätt.
Vaccinet bör i regel inte ges till personer som tidigare har haft en verifierad anafylaktisk reaktion på formaldehyd. Verkliga omedelbara allergiska reaktioner på formaldehyd är mycket ovanliga. Allergi mot formaldehyd kommer i allmänhet till uttryck i form av fördröjd lokal hudirritation, vilket inte ökar risken för anafylaktisk reaktion i samband med vaccineringen.
Vid infektion med feber bör man inte vaccinera, utan vaccineringen skjuts upp tills patienten har tillfrisknat.
Influensavaccinets effekt varierar från år till år. Effekten beror bl.a. på hur väl strukturen på de virusstammar som valts till vaccinet och de epidemiska influensavirusen överensstämmer och hurdan de vaccinerades resistens är mot de epidemiska virusen. Influensavaccinet orsakar hos friska personer en bättre produktion av antikroppar än hos personer som lider av kroniska sjukdomar.
För personer i arbetsför ålder varierar vaccinets skydd mot influensa mellan 70–90 %, om vaccinvirusen motsvarar de epidemiska influensavirus som kretsar runt bland befolkningen. Med åldern minskar vaccinets effekt. Det har visats att vaccineringen har minskat influensaorsakad sjukhusvård av dem som hör till riskgrupperna och personer som är 65 år fyllda med 40–70 % och dödligheten med 50–70 %. Symptomen hos sådana personer som insjuknat i influensa och har blivit vaccinerade är vanligen lindrigare än hos ovaccinerade personer.
Vaccinationen är det bästa och i praktiken det enda sättet att förebygga influensa. Den skötande läkaren kan överväga medicinsk behandling för att förebygga eller vårda influensa då det på grund av kontraindikationer inte är möjligt att ge vaccin till högriskpersoner eller om man inte har hunnit ge vaccinationen innan personen insjuknat i influensa.
Influensavaccinets effekt varierar från år till år. Effekten beror bl.a. på hur väl strukturen på de virusstammar som valts till vaccinet och de epidemiska influensavirusen överensstämmer och hurdan de vaccinerades resistens är mot de epidemiska virusen. Influensavaccinet orsakar hos friska personer en bättre produktion av antikroppar än hos personer som lider av kroniska sjukdomar. För personer i arbetsför ålder varierar vaccinets skydd mot influensa mellan 70–90 %, om vaccinvirusen motsvarar de epidemiska influensavirus som kretsar runt bland befolkningen. Med åldern minskar vaccinets effekt.
Det har visats att vaccineringen har minskat influensaorsakad sjukhusvård av dem som hör till riskgrupperna och personer som är 65 år fyllda med 40–70 % och dödligheten med 50–70 %. Symptomen hos sådana personer som insjuknat i influensa och har blivit vaccinerade är vanligen lindrigare än hos ovaccinerade personer.
Man kan köpa influensavaccin på apoteket med ett läkarrecept. Vaccinet kostar ca 11 euro.
Influensa förekommer året om i tropikerna, men på det södra halvklotet främst i april-september. Resenärer som tillhör någon riskgrupp borde, innan de ger sig av till fjärran länder, kontrollera att de fått influensavaccinet. Det är dock bra att observera att det vaccin som Världshälsoorganisationen årligen särskilt rekommenderar endast finns att få mellan september och därpå följande vår i Finland. Friska personer i arbetsför ålder kan skaffa ett influensavaccin på apoteket med läkarrecept om de önskar skydda sig mot influensa. Även arbetshälsovården kan uppskatta de anställdas influensarisk och ge råd angående influensavaccinationer.
En person som utsöndrar influensavirus från sina andningsvägar kan smitta influensan till en annan person. Viruset smittar antingen som droppsmitta via andningsluften eller överförd via händerna. Influensavirus orsakar inte någon längre period av bärarskap hos en frisk människa, så man smittas vanligen av en person med symptom.
En vuxen person kan börja utsöndra influensavirus redan 24 timmar innan symptomen börjar och utsöndringen kan totalt räcka i genomsnitt sex dagar. Man kan även vara insjuknad i influensa med mycket små symptom eller till och med utan symptom, men framförallt i det sistnämnda fallet är smittrisken knappast så betydande. Det är alltså inte omöjligt att få en influensavirussmitta från en symptomfri person, men den överlägset främsta smittkällan är personer som insjuknat i en symptomatisk influensa.
Influensaviruset har en kort inkubationstid, ca 1-2 dygn. Det tar ca två veckor för immunitet att utvecklas efter vaccinering. Om man redan har blivit utsatt för influensavirus hinner vaccinet inte verka. Ett svårare sjukdomsförlopp är dock inte att vänta p.g.a. vaccinering.
Ja. De neomycin- och gentamycinrester som finns i vacciner är så små att de inte är av någon praktisk betydelse för allergiker. Endast tidigare anafylaktisk reaktion mot neomycin utgör en kontraindikation mot vaccinering.
Vården av patienter på anstalt påverkas inte av denna utvidgning av vaccinationsrekommendationen, eftersom det är sannolikt att de redan tidigare omfattats av rekommendationen och varit berättigade till vaccinering. I fall där patientens allmäntillstånd föranlett beslut om terminal vård, t.ex. vid demens som kräver anstaltvård, eller vid snabbt framskridande elakartad terminal sjukdom, när t.ex. lunginflammation inte behandlas med antibiotika, är vaccinering inte indicerad. Beslut om att ge kostnadsfritt vaccin kan vanligen fattas av hälsovårdare eller sjukskötare. I oklara fall fattas beslut av behanlande läkare. När det gäller patienter som vårdas på anstalt skall deras egna samt de anhörigas önskemål givetvis beaktas när beslut fattas angående influensavaccination.