I förordningen om smittsamma sjukdomar (786/1986) avses med personal som vårdar infektionspatienter de personer som har direkt kontakt med patienter och som under epidemin förmodligen kommer att vårda influensapatienter som smittar.
Genom att vaccinera den personal som deltar i vården av infektionsbenägna patienter försöker man att indirekt skydda de patienter som de vårdar. Enligt förordningen vaccineras först personal som direkt deltar i
vården av patienter. Sådan vård är till exempel inte vård av barn på daghem eller att bistå friska äldre personer, trots att de som vårdas naturligtvis då och då har infektionssymtom.
På inrättningar bör man komma ihåg att genom vaccinering skydda inte bara anställda som deltar i det medicinska patientarbetet utan också sådana institutionsanställda inom bespisning och städning som har direkt patientkontakt.
Med personal som ska vaccineras först avses inte till exempel anställda som inte deltar i patientarbete, anställda som utför elektiv kirurgi i operationssal, daghemsanställda eller anställa inom mentalvården. Det är visserligen möjligt att den här personalen också möter en influensapatient, men vården av infektionspatienter hör inte i egentlig mening till dem.
Det bör också observeras att en låg incidens bland den äldre befolkningen är typiskt för den här pandemin.
Därför hör anställda på ålderdomshem inte till dem som först vaccineras. Att utan vidare sätta alla grupper inom hälso- och sjukvården och socialvården före en närståendevårdare som vårdar en mycket svårskött äldre person hemma och som är svår att ersätta är svårt att motivera.