Virala blödarfebrar är sjukdomar som orsakas av virus. Sjukdomarna är ofta allvarliga. Flertalet av dessa sjukdomar är
zoonoser, dvs. sjukdomar som kan överföras från djur till människa. Virala blödarfebrar är sällsynta i Europa. Den enda typen av blödarfeber som förekommer i Finland är sorkfeber, som orsakas av puumalavirus. Sorkfeber har vanligen en ganska lindrig sjukdomsbild.
Mera information om sorkfeber finns på adressen
http://www.ktl.fi/portal/13101
Det finns flera olika virus som orsakar blödarfeber. Vissa virus (arbovirus) förökar sig förutom i däggdjur också i myggor och fästingar, som kan överföra smittan till människor. Arenavirus kan spridas som aerosolsmitta direkt från djursekret till människor. I fråga om filovirus (som orsakar Ebola- och Marburgfeber) är både virusets källa (värddjur/reservoar) och överföringssätt (smittväg/vektor) okända. I tabellen nedan anges de viktigaste typerna av blödarfeber, deras vektor, reservoar och utbredningsområde.
| Sjukdom | Smittväg /Vektor |
Värd / Reservoar
|
Utbrednings-
område |
| Lassafeber | aerosolsmitta | råtta | Västafrika |
| Rift Valley -feber | myggor
|
flera olika däggdjur
|
Afrika |
| Krim-Kongo blödarfeber
|
fästingar
|
flera olika däggdjur
|
Europa, Afrika |
| Filovirus (Ebola, Marburg) | okänd
|
okänd
|
Afrika |
En del av de virus som orsakar blödarfeber har visat sig kunna smitta från människa till människa. Risken för smitta mellan människor är störst i samband med Krim-Kongo blödarfeber, Lassafeber, Ebolafeber och Marburgfeber. Smittan sprids huvudsakligen via blod och andra kroppsvätskor.
Inkubationstiden varierar utifrån sjukdom och sjukdomsalstrare, men brukar vara 5-10 dagar. Inkubationstiden är högst 3 veckor. De första symtomen påminner ofta om förkylningssymtom, med feber, huvudvärk, muskelsmärta, buksmärta, diarré och halsont. I svårare fall uppkommer efter några dagar blödningar från näsa och tandkött, underhudsblödningar, blodiga kräkningar, blödningar i inre organ etc. Dödligheten varierar mellan 30 och 90 procent, beroende på smittämnet.
Sjukdomen kan konstateras med blodprov för påvisning av antikroppar eller smittämnen.
Det finns ingen läkemedelsbehandling mot viral blödarfeber. Man kan bara behandla symtomen. I svårare fall är det nödvändigt med intensivvård.
Det finns inget vaccin mot virala blödarfebrar, men åtminstone när det gäller vissa av dem kan man minska risken för smitta genom att skydda sig mot myggbett och fästingbett.
I Finland har man än så länge inte påträffat några svåra fall av viral blödarfeber. Lassafeber har påträffats i Nigeria, Sierra Leone och Liberia. Begränsade utbrott av Ebola-feber har förekommit i Central- och Östafrika, bl.a. i Sudan och Zaire 1995 samt i Uganda 2000-2001. År 1967 smittades 25 laboratorieanställda i Europa med Marburgvirus via kontakt med apor som importerats från Uganda. Sedan dess har Marburgfeber påträffats åtminstone i Uganda, Zimbabwe och Kenya. Krim-Kongo blödarfeber förekommer i Östeuropa, Central- och Västasien samt Afrika. Under 2008 har flera fall av Krim-Kongo blödarfeber påträffats i Turkiet och Ryssland.