Borrelia är en bakterie ( Borrelia burgdorferi) som hör till spiroketerna och som sprids av fästingar som hör till släktet Ixodes. I Finland varierar förekomsten av borrelia bland fästingar mellan 10 och 50 procent. Den viktigaste djurreservoaren är smågnagare, från vilka borreliabakterien smittar till den blodsugande fästingen.
Borrelia kan bland människor orsaka en infektionssjukdom som kallas borrelios eller Lymes sjukdom. Smittan överförs via fästingbett. Inkubationstiden från fästingbettet till de första symtomen är 3–32 dygn. Ungefär hälften av dem som blivit smittade får ett rodnande eksem (erythema migrans) som långsamt breder ut sig. Eksemet är vanligtvis runt, men kan också ha en annan form. Det första symtomet kan också vara lymfocytom, som är en godartad rodnande eller blåaktig mjuk utväxt, t.ex. på örsnibben. Å andra sidan kan sjukdomens tidiga skede vara helt symtomfritt eller vara relaterat med förkylningsliknande allmänsymtom.
Obehandlad kan borrelios leda till senare komplikationer. Dessa kan förekomma i form av hudförändringar, eller symtom i nervsystemet, lederna eller hjärtat.

I första skedet diagnostiseras sjukdomen utgående från kliniska symtom. Vid följdsymtom är mätning av antikroppar ur antingen serum eller likvor den mest användbara metoden.
Borrelios behandlas med antibiotika. I början av sjukdomen används amoxicillin som två eller tre veckors kur. För penicillinallergiska vuxna rekommenderas doxycyklin och för barn cefuroximaxetil. Vid behandlingen av senare komplikationer används antibiotika under längre tid.
Enbart fästingbett utan symtom kräver inte behandling med antibiotika. För gravida kan man överväga amoxicillin i tre dagars tid. På områden där risken är hög och fästingen suttit fast i mer än ett dygn, kan man som profylax använda en engångsdos doxicyklin.
Det finns inget vaccin mot sjukdomen.
Skyddande klädsel: ljus klädsel; långa ärmar och buntar, byxbenen innanför strumporna eller långskaftade stövlar
användning av fästingmedel.
Kontroll av kläder och hud efter vistelse på fästingområde. Hos barn sitter fästingar ofta i hårfästet eller vid öronen.
Kontroll av husdjuren, eftersom de kan bära med sig fästingar inomhus.
Ta bort fästingen så snabbt som möjligt. Ju längre tid en fästing sitter fast i huden, desto större är risken för att borreliasmittan överförs. Det rekommenderas att man tar bort fästingen genom att ta tag i den så nära huden som möjligt (t.ex. med pincett eller fästingpincett) och dra ut den möjligast rakt, utan att vrida den och akta för att delar av munnen fastnar i huden.
Rengör såret med desinfektionsmedel och tvätta händerna med tvål och vatten.
Följ med hur bettområdet ser ut. Om det uppstår rodnande eksem eller om allmänsymtom förekommer ska man söka läkare.
Fästingarna är aktiva från våren, april–maj, till hösten, oktober–november. Det anmäls flest sjukdomsfall i juli–november.
Borreliosfallen har ökat under de senaste tio åren. Flest fall förekommer i södra Finland och på Åland, där förekomsten också internationellt sett är stor.
Borreliosen har ökat också på andra håll i Europa.
Aktuell information från registret över smittsamma sjukdomar finns på adressen
http://www3.ktl.fi/stat/
Publikationer Smittsamma sjukdomar i Finland
Situationen i Europa
http://www.eurosurveillance.org/ew/2006/060622.asp
http://www.punkki.net
http://www.reumaliitto.fi/punkki/
http://www.cdc.gov/ncidod/dvbid/lyme