Listeria (
Listeria monocytogenes) är en allmänt förekommande bakterie, som lever i jord och i vatten.
Listeria kan via livsmedel som kontaminerats med bakterien förorsaka människan en sjukdom som heter listerios. Tiden från att man intagit livsmedel som innehåller listeriabakterier till att symtomen framträder varierar mellan en vecka och ett par månader.
Vanligtvis är det människor med nedsatt motståndskraft som insjuknar, dvs. äldre personer, gravida kvinnor och nyfödda. Av dem som insjuknar i listerios avlider 25 procent. I riskzonen finns i synnerhet äldre personer och patienter med svåra primärjukdomar.
En frisk vuxen eller ett friskt barn insjuknar sällan allvarligt.
I samband med listeriaepidemier har man beskrivit patienter, som insjuknat i magsjuka och vars symtom har försvunnit utan antibiotika.
Hos personer med nedsatt motståndskraft, såsom äldre personer, aids-patienter, personer som lider av lever- och njursjukdomar eller som får kortison, visar sig listerios vanligtvis som en svår allmäninfektion eller som hjärnhinneinflammation.
Hos gravida tar sig listeriosen uttryck i en febersjukdom, som påminner om vanlig influensa (feber, huvudvärk, muskelsmärtor) och som kan leda till missfall eller för tidig förlossning.
I tidiga infektioner har smittan sannolikt fåtts från mamman via moderkakan. Mamman har haft symtom av en feberinfektion, fostervattnet är ofta grönt och barnet har redan vid födseln symtom på en svår allmäninfektion.
I sena infektioner har modern sällan infektionssymtom. Barnet har sannolikt smittats under förlossningen via förlossningskanalen eller av en sjukhusinfektion. Barnets symtom bryter ut en vecka efter förlossningen och sjukdomen visar sig ofta som hjärnhinneinflammation.
Listeriabakterien kan odlas ur blod, ryggmärgsvätska eller annan infektionshärd. Hos nyfödda kan bakterien dessutom odlas från huden, moderns moderkaka eller fostervattnet. Listeria växer på sedvanliga odlingsplattor. Prover som innehåller andra bakterier, t.ex. avföring, kräver specialmetoder. Screeningtest med vilka gravidas utsatthet för listeriainfektioner kunde konstateras, finns inte, till skillnad från t.ex. röda hund.
Vid vården används en kombination av ampicillin och aminoglykosid. För penicillinallergiska rekommenderas sulfa-trimetoprim och vid lindriga former av sjukdomen erytromycin. Medicinerna ges intravenöst och som behandlingslängd rekommenderas 2–6 veckor beroende på sjukdomsbild och patientgrupp. Då infektionen förekommer under graviditet kan en tidigt påbörjad antibiotikavård förhindra infektion hos fostret och det nyfödda barnet.
I Finland konstateras årligen 20–50 fall av listerios.
Aktuell information från registret över smittsamma sjukdomar på adressen
http://www3.ktl.fi/stat/