Vad är Clostridium difficile?
Clostridium difficile är en sporbildande tarmbakterie. En del av stammarna kan bilda toxiner, vanligen toxinerna A och B. Toxinerna är giftiga ämnen som orsakar diarré då de utsöndras i tarmen. En C. difficile-diarré har ofta föregåtts av behandling med mikrobläkemedel som inverkar på tarmens normala bakterieflora och gör att C. difficile ökar. En stam som inte bildar toxiner orsakar inte sjukdom. Största delen av spädbarnen har bakterien i tarmen men är ändå symtomfria. Det är en del av deras normala tarmflora. Av vuxna är bara ungefär tre procent bärare.
Under de senaste åren har man i många länder i Nordamerika och Europa (Storbritannien, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Österrike) upptäckt att de svåra sjukdomsformerna har ökat i synnerhet bland äldre patienter. Sjukdomen har orsakats av den nya stammen 027, som bildar mångdubbelt mer toxiner jämfört med tidigare stammar och orsakar på det sättet en häftig sjukdom.
Vilka symtom ger sjukdomen?
En toxinbildande C. difficile-bakterie orsakar vattnig diarré, ofta tillsammans med magont och feber. Symtomen uppträder under behandlingen med mikrobläkemedel eller ibland först då behandlingen slutat. Den allvarligaste sjukdomsformen är pseudomembranös enterocolit, där man vid en colonoskopi kan se inflammerade områden täckta med en beläggning. Svåra former av sjukdomen kan vara livshotande.
Hur får man Clostridium difficile-diarré?
De som insjuknat har nästan alltid behandlats med mikrobläkemedel innan. På vårdavdelningar och andra vårdinrättningar kan sjukdomen också spridas från en patient till en annan som kontaktsmitta via händerna. Smittan fås från bakteriens sporer, som kan leva också utanför kroppen på olika slags ytor. Sporer vandrar från otvättade händer via munnen till tarmsystemet och börjar föröka sig.
Bild: Wikipedia, Clostridium difficile
Hur konstateras Clostridium difficile-diarré?
Om en patient som har diarré nyligen behandlats med mikrobläkemedel misstänker man ofta sjukdomen. Diagnosen görs på avföringsprov med toxinbestämning och bakterieodling. Enbart ett positivt odlingsfynd hos en patient utan symtom kräver inte vård. Om toxinproverna är positiva är det oftast ett säkert tecken på sjukdomen.
Hur behandlas Clostridium difficile-diarré?
Vid lindriga diarréer utan feber räcker det ofta som behandling att man slutar med mikrobläkemedlen. Patienter med svårare symtom och feber behandlas vanligtvis med metronidazol som ges via munnen. Det är viktigt med tillräckligt med vätska och intravenös vätskebehandling kan behövas på sjukhuset. Vid allvarliga, livshotande infektioner kan man bli tvungen att operera bort en del av tjocktarmen.
Hur kan man förebygga Clostridium difficile-diarré?
Man kan skydda sig mot sjukdomen genom att undvika onödig behandling med mikrobläkemedel. Långa och återkommande mikrobläkemedelskurer och hög ålder ökar risken för insjuknande.
Alkoholen i handdesinfektionsmedel dödar inte C. difficile-sporer och därför är det viktigt att tvätta händerna med tvål efter wc-besök och före måltider.
God handhygien är viktig för att hindra smitta från en människa till en annan. En patient med diarré utsöndrar rikligt av bakterien och dess sporer. Personal som vårdar diarrépatienter borde alltid använda skyddshandskar i arbetet. Efter att man tagit av sig handskarna tvättar man händerna med tvål och vatten och använder alkoholbaserat handdesinfektionsmedel.
Patienterna vårdas enligt möjlighet i enkelrum i kontaktisolering.
Artikel i Suomen sairaalahygienialehti nummer 3/2007: Clostridium difficile-praktiska åtgärder på avdelningen (PDF, 1.5Mb, på finska)
Clostridium difficile-situationen i Finland
Bakterien C. difficile och de toxiner den orsakar hör inte till de fynd som de mikrobiologiska laboratorierna rapporterar till det nationella registret över smittsamma sjukdomar. En förordningsförändring som gäller detta är under arbete.
I den nationella prevalensundersökning av sjukhusinfektioner som utfördes i februari-mars 2005 och där 30 akutsjukhus deltog, var fem procent av de mikrobiologiskt säkrade sjukhusinfektionerna orsakade av C. difficile. Det var den vanligaste s.k. problemmikroben, vanligare än meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA).
Den nationella prevalensundersökning av sjukhusinfektioner 2005 (PDF, 220Kb)
Också i Finland har man märkt att antalet C. difficile-infektioner har ökat under åren 1995-2004. Precis som i andra länder har ökningen skett i åldersgruppen 65 år fyllda.
Artikel: Clostridium difficile-infektioner hos äldre har ökat(PDF, 116Kb, på finska)
Laboratoriet för anaeroba bakterier vid Folkhälsoinstitutet gör fortsatta undersökningar på C. difficile-stammar (ribotypning och mikrobläkemedelskänslighet) när det gäller svåra C. difficile-infektioner och i epidemisituationer.
Anvisning:
CLOSTRIDIUM DIFFICILE-DIAGNOSTIK OCH SÄNDNING AV BAKTERIESTAMMAR TILL FOLKHÄLSOINSTITUTET
Anvisning:
CLOSTRIDIUM DIFFICILE-infektioner Uppföljningshandbok
European Centre for Disease Prevention and Control: Clostridium difficile