Staphylococcus aureus (stafylokock)-bakterien är allmän på människors hud och nässlemhinnor. Allvarliga stafylokockinfektioner har traditionellt behandlats med vissa antibiotika som är besläktade med penicillin. En del stafylokocker har dock utvecklat motståndskraft mot dessa vanliga stafylokockantibiotika. De stafylokocker som är motståndskraftiga mot antibiotika kallas för meticillinresistenta Staphylococcus aureus eller MRSA.
Största delen av de infektioner som stafylokockerna orsakar är lindriga (kvisslor, bölder och andra hudinfektioner) och de kan skötas utan antibiotika. Stafylokockerna kan också orsaka allvarliga infektioner (infektioner i operationssår, lunginflammationer) i synnerhet hos sjukhuspatienter. Eftersom MRSA är en stafylokock orsakar den samma infektioner som en vanlig stafylokock.
Bärarskap eller kolonisation innebär att det finns stafylokocker på huden eller slemhinnorna utan att de orsakar en sjukdom som ger symtom. Cirka 25–30 procent av människorna bär på stafylokockbakterier på sina nässlemmhinnor. Infektion innebär att stafylokocken orsakar en sjukdom som ger symtom. Människor kan på motsvarande sätt bära på eller infekteras med MRSA-bakterier.
MRSA-infektioner drabbar vanligtvis sådana sjukhuspatienter som är äldre eller svårt sjuka eller som har öppna sår (ben- eller liggsår), alternativt katetrar (urin- eller blodkärlskatetrar). MRSA-infektioner som fås på sjukhus kan vara allvarliga. I vissa situationer är risken för att få MRSA-infektioner större än normalt. Sådana är t.ex. utdragen sjukhusvård, tidigare antibiotikabehandling, intensivvård, kirurgiska ingrepp, MRSA-bärarskap eller nära kontakt med patienter som är MRSA-bärare eller -infekterade. MRSA kan också orsaka infektioner utanför sjukhus. Dessa infektioner är vanligtvis hudinfektioner.
I Finland konstateras årligen 500–600 allvarliga allmäninfektioner som orsakats av stafylokocker. Allvarliga allmäninfektioner som orsakats av MRSA-bakterier har hittills varit sällsynta. Utanför Norden är MRSA betydligt allmännare http://www.rivm.nl/earss
Det finns antibiotika för behandling av alla stafylokock- och MRSA-infektioner. De flesta stafylokock-hudinfektionerna kan behandlas utan antibiotika t.ex. genom att dränera såret. Stafylokock- och MRSA-bärare som inte har symtom behöver vanligtvis ingen behandling.
Stafylokocker och MRSA-bakterier kan vid nära kontakt spridas mellan personer. MRSA sprids främst via direkt hudkontakt. Ibland kan spridningen också ske indirekt dvs. då man rör föremål som kontaminerats av sekret, t.ex. kompresser och förband. Hur kan man förhindra spridningen av stafylokocker och MRSA? Iaktta god hygien:
1. Håll händerna rena genom att tvätta dem med tvål och vatten
2. Håll sår och skadad hud rena och skyddade tills de har läkts
3. Om du har torr hud ska du använda fuktighetskräm för att hindra huden från att spricka
4. Undvik att vidröra andra människors sår och förbandsmaterial som smutsats av sårvätska
Om MRSA blir vanligare på sjukhus kan det leda till att sjukhusinfektionerna ökar och antibiotikabehandlingen av infektionerna försvåras. Sjukhusen har vanligtvis särskilda försiktighetsåtgärder för att förhindra spridningen av MRSA. En av dem är att isolera patienter, dvs. att vårda MRSA-patienter skilt från övriga patienter.
Åtgärderna kan variera mellan sjukhusen, men oftast följs följande anvisningar:
1. Patienten placeras i ett enkelrum eller i ett rum med andra MRSA-patienter
2. Patienten får lämna rummet bara då det är nödvändigt, t.ex. för vårdåtgärder eller undersökningar
3. Personalen använder vanligtvis skyddshandskar (och ibland skyddsförkläde eller -rock) då de besöker patientrummet, tar dem av sig när de lämnar rummet och desinfekterar sina händer med alkoholhaltig lösning
4. Det kan också hända att besökarna ombeds använda skyddshandskar (och ibland skyddsförkläde eller -rock), i synnerhet om de hjälper till vid vården av patienten eller om det är sannolikt att de kommer i kontakt med patientens hud, sår, blod, urin eller andra sekret. Besökarna ska alltid desinficera händerna med alkoholhaltig lösning då de lämnar patientrummet. På så sätt försäkrar man sig om att MRSA inte följer med dem utanför rummet.
Den personal som ansvarar för bekämpningen av sjukhusinfektioner bestämmer när det är tryggt att avsluta isoleringen av MRSA-patienten. Eftersom MRSA-infektioner är svårbehandlade kan isoleringen pågå länge. Ska man fortsätta följa samma försiktighetsåtgärder då MRSA-patienten kommer hem,? Före utskrivningen är det bra att fråga skötare eller läkare vilka försiktighetsåtgärder man bör följa hemma.
Berätta alltid för de skötare och läkare som vårdar dig ifall det har konstaterats MRSA-bakterier hos dig.
Aktuella siffror från registret över smittsamma sjukdomar
http://www3.ktl.fi/
Publikationerna Smittsamma sjukdomar i Finland