Det finns mer än 10 miljoner kända kemiska ämnen. Industriellt används uppskattningsvis 50 000–100 000 kemikalier. Därför kan ingen behärska allas egenskaper och inte heller skador.
Åandra sidan är situationen inte så dyster. Det är sannolikt att de tio viktigaste skadliga kemikalierna åstadkommer mera skada på människornas hälsa än de resterande tio miljonerna tillsammans. Troligtvis är det de hundra viktigaste skadliga kemikalierna som åstadkommer den överlägset största delen av alla hälsorisker. Genom att känna dessa kan man undvika en stor del av kemikaliernas olägenheter. Om det igen är fråga om industrikemikalier, räcker det ofta att sätta in sig i de centrala kemikalierna på hemorten.
Kemikalier, som man inte utsätts för, kan inte heller skada en. Därför är den första frågan vid utvärderingen av hur farlig eller skadlig en kemikalie är, om människan kan utsättas för den. I stadsluften är ämnet i ett helt annat läge än de ämnen som finns i jordmånen. I de slutna processerna inom industrin kan det finnas mycket giftiga eller skadliga ämnen, som inte orsakar risker om man inte utsätts för dem. Om exponeringen å andra sidan är mycket stor, kan det uppstå risker av nästan vilket ämne som helst.
I miljön finns en mängd kemikalier, som av en eller annan orsak är i särställning. De kan hamna i grundvattnet och den vägen i dricksvattnet, i näringen p.g.a. ansamlingen i näringskedjan eller i luften via utsläpp från industrin eller trafiken. Kemikalier som vi är tvungna att äta, dricka eller andas mot vår vilja, är ett särskilt föremål för miljöhälsoövervakningen och -forskningen. Även då måste man komma ihåg att kemikalier i maten inte enbart är rester av bekämpningsmedel, tungmetaller eller dioxiner. Även fetter, socker och salt är kemikalier. De kan också vara skadliga för hälsan. Därför strävar man efter att utreda skadorna och riskerna som helhet grundligt och mångsidigt.
KTL:s egen forskning är fokuserad på några få kemikaliegrupper, som för tillfället är viktiga och som man behöver mera information om. Dessa är t.ex. dioxiner och PCB i fisk och förorenad mark, uran och arsen i grundvatten och ämnen i dricksvatten som misstänks vara cancerframkallande. Dessutom kan man t.ex. vid undersökning av utomhus- och inomhusluft bli tvungen att också fördjupa sig i de kemikalier partiklarna och bioaerosolerna innehåller. Man strävar ändå efter att upprätthålla expertisen på alla centrala problemkemikalier i miljön.