Vid vaccinering tillförs kroppen en sjukdomsalstrande mikrob eller en del av den i sådan form att den ger upphov till en aktiv immunitet som skyddar individen mot sjukdomsalstraren. Skyddet utgörs antingen av antikroppar eller av cellmedierad immunitet och riktar sig efter vaccinationen alltid mot den specifika sjukdomsalstraren; bakterien, viruset eller toxinet (giftet). Detta skydd, som till och med kan vara bättre än det som fås genom en infektion, erhålls utan de besvärliga eller farliga symtom som sjukdomen ger.
Aktiv immunitet skapas genom att organismen tillförs vaccin på lämpligt sätt. Vaccinet brukar oftast injiceras, men även andra möjligheter finns. "Vaccination" är alltså inte detsamma som injektion. Vissa vacciner kan ges via munnen i lösnings- eller kapselform. Vaccinering via slemhinnorna är ett hett forskningsområde: i framtiden kanske vaccinbananer eller -aerosoler får ersätta injektionerna.