Vanliga biverkningar av vaccinationer
Anafylaktiska reaktioner efter en vaccination är mycket sällsynta. Incidensen uppskattas till mindre än ett fall per en miljon vaccinerade. Reaktionen uppträder vanligen inom 15 minuter efter vaccinationen, och sällan mer än en timme senare.
Anafylaxi är mycket sällan betingat av en underliggande IgE-medierad allergi. En reaktion kan utlösas även genom andra immunologiska mekanismer (t.ex. genom direkt frisättning av histamin).
En anafylaktisk reaktion omfattar enligt definitionen symtom från minst två olika organsystem, vanligen huden (urtikaria-angioödem) och luftvägarna (bronkobstruktion och/eller larynxödem). I de allvarligaste fallen ses tecken på cirkulationskollaps.
Trots att anafylaktiska reaktioner i samband med vaccinering är mycket sällsynta, måste det vid varje vaccinationstillfälle alltid finnas beredskap för anafylaxibehandling. Behandlingen måste sättas in snabbt. Om symtomen upphör innan behandlingen hunnit påbörjas, är det inte fråga om en anafylaktisk reaktion.
Anvisning för behandling av anafylaxi
Flertalet av de omedelbara reaktioner som inträffar efter en vaccination är inte anafylaktiska. Även själva injektionshändelsen kan orsaka illamående, svimning eller vasovagala symtom. Det är viktigt att skilja mellan denna typ av symtom och anafylaxi.
När symtomen är en reaktion på injektionshändelsen återhämtar sig den vaccinerade snabbt och reagerar därefter åter normalt på omgivningen. Vitalfunktionerna (puls, andningsfrekvens, blodtryck) förblir normala eller återgår snabbt till normal nivå.
Vaccinspecifika IgE-medierade allergiska reaktioner är sällsynta. En IgE-medierad reaktion förutsätter en tidigare exponering för den aktuella vaccinsubstansen eller någon av vaccinets beståndsdelar.
Vaccinallergi bör misstänkas, om någon av följande reaktioner uppträder
inom två dygn efter en vaccination:
för vilka man inte kan finna någon annan förklaring.
Om hudreaktionen uppträder i samband med den första vaccindosen och den vaccinerade inte tidigare har exponerats för någon av vaccinets beståndsdelar, kan den fortsatta vaccineringen genomföras i normal ordning. En hudreaktion som uppstår hos ett spädbarn efter den första dosen DtaP–IPV–Hib-vaccin behöver därför inte utredas vidare.
Information om lokala och generaliserade hudreaktioner i samband med vaccinationer
Egentliga vaccinspecifika IgE-medierade allergiska reaktioner är sällsynta. Den fortsatta vaccineringen kan i de flesta fallen genomföras i normal ordning.
Grundläggande information om vaccinering av allergiker
På den ovan nämnda sidan behandlas följande frågor:
Mer information om biverkningar efter vaccinering med BCG-vaccin
Övriga vacciner kan ges i normal ordning, oavsett eventuella biverkningar efter vaccinering med BCG-vaccin.
Vaccinationer mot Haemophilus influenzae typ b (Hib) har förknippats med sällsynta biverkningar i form av svullnad och hudfärgsförändringar i de nedre extremiteterna. Den exakta uppkomstmekanismen är oklar, men antas basera sig på någon form av vasomotorisk reaktion.
Symtom på en discolored leg-reaktion är bl.a. svullnad och rodnande eller blåskiftande hud eller övergående purpura i ena eller båda benen. Symtomen kan omfatta ett område som sträcker sig ända upp till höftregionen. Reaktionen har i de flesta fallen varit förknippad med kraftig gråt. Även petekier kan förekomma. Reaktionen har inte varit förenad med en sänkning av trombocytnivån.
Discolored leg-reaktionen har en incidens på sex fall per 10 000 vaccinerade. Incidensen sjunker med stigande ålder och antalet erhållna vaccindoser.
Blårödfärgning av de nedre extremiteterna efter en vaccination kan också bero på själva injektionshändelsen. När ett litet barn gråter, ökar trycket i bukhålan och blodcirkulationen i de nedre extremiteterna blir tillfälligt långsammare. Detta leder till att venöst blod ansamlas i benen så att huden antar en blåröd färgton.
Hypotonisk-hyporesponsiva episoder hos små barn har rapporterats framför allt efter vaccinering med vacciner som innehåller kikhostekomponenter. Under en sådan episod är barnet blekt och slappt och reagerar inte på föräldrarnas kontaktförsök. Symtomen uppträder relativt snabbt, senast inom 48 timmar efter vaccinationen.
I en svensk studie av vaccinering med acellulärt kikhostevaccin konstaterades HHE i 3–4 fall per 10 000 vaccinerade. I 86 procent av fallen inträffade episoden i samband med den första vaccindosen. Den exakta uppkomstmekanismen är inte klarlagd, men antas basera sig på någon form av vasomotorisk reaktion.
Olika virusinfektioner antas utgöra den främsta orsaken till ITP. ITP kan också förekomma efter vaccinering med MPR-vaccin. Risken för trombocytopeni är dock tio gånger högre vid mässling och röda hund än i samband med vaccinering med MPR-vaccin.
Kliniskt detekterbar minskning av trombocytkoncentrationen i samband med vaccinering med MPR-vaccin har enligt olika studier konstaterats i 1 fall per 30 000–40 000 vaccinerade.
Symtom på ITP är blåmärken, näsblod eller petekier (små blödningar i huden).
Efter vaccinering med kombinationsvacciner för barn förekommer feberkramp endast i sällsynta fall.
Feberkramp hos småbarn har rapporterats efter vaccinering med MPR-vaccin, det vaccin som orsakar flest feberreaktioner. Sannolikheten för krampanfall är dock betydligt större efter ett insjuknande i mässling än efter vaccinering med MPR-vaccin.
Kramp utan feber förekommer ytterst sällan efter en vaccinering.
Svimningsanfall kan vara förenade med ryckiga, krampliknande toniska eller kloniska rörelser, som är ofarliga och vanligen snabbt övergående.
Se även
Patienter som är under utredning för krampsjukdom
Vacciner som innehåller aluminiumsalter som adjuvans kan orsaka abscesser. Sådana abscesser konstateras vanligen först många veckor, ibland månader efter vaccinationen. Abscesserna är vanligen sterila, även i de fall där de ser ut att innehålla var.
För att undvika abscesser bör man bemöda sig om att använda rätt injektionsteknik. Men även om man använder sig av rätt injektionsteknik kan det ibland hända att en del av vaccinet hamnar i underhudsvävnaden. Detta ökar sannolikheten för att det ska uppstå en svullnad under huden.