Handelsnamn och innehavare av försäljningstillstånd
Rabies Imovax; Aventis Pasteur MSD, Belgien.
Vaccin Rabique Pasteur; Aventis Pasteur SA, Frankrike.
Förpackning
En förpackning innehåller en dos frystorkat vaccin i en injektionsflaska samt en engångsspruta med lösningsvätska för en dos.
Förvaring
Vaccinet förvaras vid +2...+8 oC. Upplöst vaccin skall användas inom en timme efter upplösningen.
Sammansättning
En dos vaccintorrsubstans innehåller som immunogen frystorkade, renade och inaktiverade rabiesvirus (av virusstammen Wistar PM/WI 38 1503 3M) som har odlats i humana diploida celler (WI 38, Rabies Imovax) eller i VERO celler (Vaccin Rabique Pasteur) och inaktiverats med β propiolakton. Som hjälpsubstanser har använts humant albumin och i Rabies Imovax neomycinsulfat.
Terapeutiska indikationer
Rabiesvaccin är avsett för förebyggande av rabies hos personer som arbetar på områden där det förekommer rabies samt deras familjemedlemmar, speciellt barn i lekåldern. Vaccinering är indicerad även vid behandling av rabiesinfekterade bitsår.
Användning och hantering
Lösningsvätskan injiceras i injektionsflaskan som innehåller med vaccin. Lösningsvätskan överförs av sig själv genom undertrycket i flaskan .Vaccinet får lösas upp och dras sedan tillbaka upp i engångssprutan. Den gulaktiga torrsubstansen antar tillförseln av lösningsvätskan en lilaröd färg (Rabies Imovax). Det upplösta vaccinet bör vara en homogen, klar lösning där det inte får finnas några partiklar. Upplöst vaccin bör användas omedelbart.
Dosering och administreringssätt
THL rekommenderar som förebyggande grundserie sammanlagt tre injektioner som bör ges under dagarna 0, 7 och 21 eller 28. THL:s rekommendation avviker från tillverkarens anvisning. Vid fortsatt smittrisk ges en boosterdos vart femte år. I fråga om personer som med stor sannolikhet utsätts för upprepade exponeringar för smitta i sitt arbete (t.ex. vid hantering av rabiesvirus i laboratorium) bör skyddet kontrolleras med hjälp av antikroppsbestämningar t.ex. en gång om året.
Vaccinationsbehandling efter en exponering:
Rabies med manifesta symtom är en till hundra procent dödlig sjukdom. Sjukdomen kan dock alltid förebyggas med hjälp av adekvat vaccinationsbehandling, eventuellt i kombination med en dos immunglobulin, förutsatt att behandlingen inleds inom ett dygn efter exponeringen (
tabell 37).
Personer som inte tidigare har vaccinerats skall få sammanlagt fem doser intramuskulärt (i.m.) dagarna 0, 3, 7, 14 och 28. Vaccineringen skall inledas utan dröjsmål, efter det att såret först har blivit omsorgsfullt rengjort. Vid bett som förorsakats av djur med rabiessymtom skall man inleda vaccineringen helst inom 24 timmar. Därtill skall man alltid ge immunglobulin mot rabies 20 IE/kg (Imogam Rabies). Vaccinet injiceras i överarmens deltamuskel. Hos spädbarn med liten deltamuskel kan främre övre delen av yttre lårmuskeln vara ett lämpligare injektionsställe. Vaccinet får inte injiceras i sätesmuskelregionen, eftersom skyddseffekten av vaccinet då blir betydligt sämre. Barn skall ha lika stor dos som vuxna. Om utvecklingen av vaccinskydd är eller befaras vara nedsatt (enligt antikroppsbestämning eller på grund av en immunsvarsnedsättande grundsjukdom) skall man ge en sjätte vaccindos 90 dygn efter grundserien. Immunglobulin skall ges samtidigt med den första vaccindosen. I undantagsfall kan immunglobulin ges även senare, dock senast i samband med den tredje vaccindosen (dag 7). Immunglobulinet skall om möjligt infiltreras i såret och den kringliggande vävnaden. Får man inte hela dosen att gå åt på detta sätt, skall man injicera resten intramuskulärt (i.m.), på ett annat injektionsställe än vaccinet.
Personer som har vaccinerats tidigare skall få två doser dagarna 0 och 3.
Postexpositionsbehandling med vaccin och immunglobulin ( tabell 37) bör alltid ges, oavsett hur lång tid som har gått (till och med om det har gått flera månader) sedan exponeringen. Behandlingen inleds däremot inte, om patienten redan har utvecklat rabiessymtom.
Skyddseffekt
Vaccin som getts i förebyggande syfte ger inte ett fullständigt skydd mot rabies. Efter konstaterad exponering behövs alltid ytterligare vaccinering.
Biverkningar
Efter en vaccinering kan det förekomma lindriga lokala reaktioner (ömhet, rodnad och svullnad på injektionsstället) eller övergående allmänsymtom (temperaturstegring, huvudvärk, illamående eller muskelvärk).
Försiktighetsmått och kontraindikationer
Allmänna kontraindikationer. Vaccinering i förebyggande syfte är kontraindicerad för personer hos vilka neomycin har gett upphov till allmänsymtom. Till personer som endast har fått lokala symtom av neomycin kan vaccinet ges i förebyggande syfte. Förebyggande vaccinering av gravida kvinnor rekommenderas vanligen inte, utom då risken för rabiessmitta är stor. Efter ett djurbett utgör en graviditet inte någon kontraindikation mot vaccinering, eftersom obehandlad rabies leder till döden.
Tilläggsinformation
Rabies (vattuskräck) förekommer nästan överallt i världen (se Matkailijan terveysopas). Till exempel i de baltiska länderna rapporterades under första kvartalet 2004 sammanlagt över 300 fall av rabies bland vilda djur och husdjur. Rabies förekommer normalt bara bland djur, men i undantagsfall kan också människor bli smittade. I Finland sker detta ytterst sällan: senaste gång detta hände var 1987 då en fladdermusforskare dog i rabies. Den senaste rabiesepidemin i vårt land inträffade under åren 1988-1989 och drabbade i första hand rävar och mårdhundar. Därförinnan hade inga fall av rabies av inhemskt ursprung förekommit sedan 1958. År 1991 förklarades Finland åter fritt från rabies. År 2003 konstaterades ett enskilt fall av rabiessmitta hos en importerad häst. Trots att rabiesvirusets egentliga reservoar utgörs av vilda djur, sker överföringen av rabies till människor vanligen genom bett av smittade husdjur.