För att uppnå bästa möjliga skydd och för att undvika onödiga biverkningar bör man följa vaccintillverkarens och KTL:s anvisningar om dosering, vaccinationssätt och kontraindikationer. I vaccinförpackningen finns alltid en detaljerad bruksanvisning från vaccintillverkaren eller importören. Anvisningarna grundar sig på studier där de rekommenderade dosernas säkerhet och deras immunogenitet eller effekt har konstaterats.
KTL:s anvisningar kan i vissa detaljfrågor avvika från tillverkarens anvisningar. Orsaken till avvikelsen förklaras i sitt saksammanhang. Tillverkarens rekommendationer måste vanligen baseras uteslutande på de forskningsrön om det egna preparatet som man tillställt myndigheterna. Utöver de ursprungliga forskningsresultaten baserar sig KTL:s rekommendationer även på internationella expertgruppsrekommendationer och på den finländska hälsovårdens långa erfarenhet av vaccinationer. Målet är att ge befolkningen ett optimalt skydd till så låga kostnader som möjligt samtidigt som vaccinationerna skall kunna genomföras utan svårigheter.
De rekommenderade doserna bör varken överskridas eller underskridas. Om en del av dosen går till spillo bör man genast ge en ny dos, eftersom vaccinets skyddseffekt annars kan bli otillräcklig. En feldosering skall alltid antecknas på vaccinationskortet och i patientjournalens vaccinationsuppföljningsblankett. Till vaccinatörens skyldigheter hör också att utreda om feldoseringen föranleder ändringar i fråga om fortsatta vaccinationsåtgärder.
Vaccinationer kan ges via munnen (peroralt, p.o.), i en muskel (intramuskulärt, i.m.), under huden (subkutant, s.c.) och i huden (intradermalt, i.d.). I tabell 9 och bild 1 anges var injektionen i första hand skall ges. Personens ålder, muskelvolymen, hudveckets tjocklek och vaccindosen inverkar på valet av injektionsställe och kanyllängd. Injektionen bör inte ges i ett område med hudutslag.
BCG-vaccin injiceras intradermalt (i huden) på vänstra överarmen. Vacciner som ges subkutant (under huden) injiceras vanligen i överarmen. Vacciner som ges intramuskulärt injiceras i yttre lårmuskelns (m. vastus lateralis) främre yttre del, i överarmens deltamuskel (m. deltoideus) eller i den övre, yttre fjärdedelen av sätesmuskeln (m. gluteus, "skinkan"). Se bild 1.
Överarmens deltamuskel är det rekommenderade injektionsstället vid vaccination av vuxna med vaccin som skall injiceras intramuskulärt. Bara vid injicering av stora mängder av ett ämne (t.ex. stora doser immunglobulin) eller vid flera injektioner vid samma vaccinationstillfälle ges injektionen i sätesmuskelns övre yttre fjärdedel.
Vid vaccination av spädbarn ges injektionen vanligen i lårets främre övre del. Hos barn i lekåldern är överarmens deltamuskel (eller lårmuskeln, om deltamuskeln är mycket liten) det lämpligaste stället för intramuskulära injektioner. Efter en injektion i lårmuskeln kan barnet ha ont i låret och vägra gå. Värken är ett ofarligt symtom som går över på några dagar (se Biverkningar av vaccinationer). När man ger vaccinet skall barnet hållas i ett stadigt grepp så att kanylen inte rör sig i vävnaden under injektionen.
Lårmuskeln är det lämpligaste injektionsstället hos barn, eftersom:
- Lårmuskeln har mera muskelmassa och mindre fettvävnad än sätesmuskeln.
- Vaccinet absorberas bättre ur en muskel än ur fettvävnad. Det finns belägg för att t.ex. hepatit B-vaccin och rabiesvaccin kan ge otillräcklig skyddseffekt om de injiceras i sätesmuskeln.
- Det blir färre lokala reaktioner när man är säkrare på att t.ex. aluminiumhaltiga vacciner går in i en muskel.
- Någon risk för att man skulle skada ischiasnerven vid injektion i låret finns inte, eftersom ischiasnerven finns på bakre sidan av låret.
- Lårartären och lårvenen ligger djupt inne i låret, långt från injektionsstället.