Tack vare den utomordentligt höga vaccinationstäckningen är det många sjukdomar som sällan eller aldrig förekommer i vårt land. Dagens föräldrar har inte själva upplevt dessa sjukdomar eller de komplikationer de kan leda till. Det är förståeligt att frågan om nödvändigheten med vaccinationer förs på tal. När sjukdomen inte längre utgör något hot, inriktas uppmärksamheten i stället mot vaccinationens verkliga eller förmodade risker. På mottagningarna möter man allt oftare klienter som känner sig konfunderade över all motsägelsefull information som ges om vaccineringar. Informationsflödet på Internet är här en bidragande orsak.
För vaccinatören är det viktigt att minnas att vaccinering i Finland grundar sig på frivillighet. Vaccineringsbeslutet bör basera sig på korrekt och tillräckligt utförlig information om vaccineringens fördelar och nackdelar samt om riskerna med att avstå från vaccinering. Det är viktigt att öppet diskutera orsakerna till att man ifrågasätter vaccinationernas nödvändighet och att korrigera eventuella missuppfattningar. Det är nödvändigt att vaccinatören själv är väl insatt i de aktuella sjukdomarna och deras komplikationer samt de verkliga (reella) biverkningar som vaccinerna kan ge upphov till. Det är viktigt att man respekterar klientens synpunkter, och också ett eventuellt slutgiltigt beslut att inte låta vaccinera sig själv eller sitt barn.
Bästa möjliga hälsa för klienten respektive barnet är det gemensamma målet för vaccinatören och klienten.
Vanliga missuppfattningar om vaccinationer
"God hygien och bra näring räcker för att förebygga sjukdomar"
Förbättrad hygien och bättre näringstillstånd har stor betydelse vid förebyggandet av smittsamma sjukdomar. Men det var först med hjälp av vaccinationerna som vi blev av med många sjukdomar i vårt land. Det finns vissa sjukdomar där hygienförhållandena har stor betydelse för spridningen (t.ex. Hepatit A). Men det finns också sjukdomar vars spridning inte är lika beroende av hygien och näring (t.ex. kikhosta och influensa). Mässling är ett annat bra exempel: om ingen vaccinerades, skulle alla insjukna.
"Största delen av alla som insjuknar är vaccinerade - alltså har vaccinationer ingen effekt"
Inget vaccin ger ett hundraprocentigt skydd. Bland de vaccinerade finns det alltid individer som inte utvecklar ett skydd. Vid epidemier är det i första hand de ovaccinerade som insjuknar. Men också vaccinerade med bristfälligt skydd kan insjukna. Deras andel är givetvis större än andelen helt ovaccinerade. Största delen av alla vaccinerade har emellertid tack vare vaccinet utvecklat ett effektivt skydd och insjuknar därför inte.
"Vaccin orsakar kroniska sjukdomar (t.ex. diabetes, autism, MS och allergier) och till och med dödsfall"
Evidensbaserad forskning ger inget stöd för detta påstående. Men allt som oftast offentliggörs sensationella påståenden om samband mellan vacciner och svåra kroniska sjukdomar. Ofta är det fråga om sjukdomar vars uppkomstmekanism är ofullständigt känd. Ofta börjar man då söka orsaken bland sådana faktorer som är gemensamma för de insjuknade. Då faller misstankarna lätt på vacciner, eftersom de är något som nästan alla har fått. Det har t.ex. hävdats att det finns ett samband mellan MPR-vaccin och autism. I många länder får barnen sin första dos MPR-vaccin i åldern 12-18 månader. Eftersom de första symtomen på autism brukar framträda vid samma ålder, är det inte är överraskande att man i vissa fall gör en koppling mellan barnets autism och det MPR-vaccin som det har fått. Autism har emellertid funnits redan långt innan MPR-vaccinet togs i bruk. Det är alltså uppenbart fråga om två separata händelser som råkar inträffa vid samma ålder.
"De sjukdomar som kan förebyggas med vaccinationer förekommer så sällan att det inte behövs några vacciner"
Det är just tack vare vaccinationerna som dessa sjukdomar har blivit sällsynta, och de hålls borta just så länge som vaccinationstäckningen är tillräckligt hög. Med nuvarande vaccinationstäckning finns det utrymme för en och annan ovaccinerad. Men om vaccinationstäckningen försämras kommer sjukdomarna tillbaka.
"Vaccinerna innehåller giftiga ämnen"
Vaccinerna innehåller hjälpsubstanser som behövs för att trygga deras effekt och hållbarhet, eller för att åstadkomma en lämplig sammansättning. Vaccinerna innehåller även bl.a. aluminium och formaldehyd i minimala mängder. Mängderna är så små att en människa får i sig betydligt större mängder av dessa ämnen i sin vanliga livsmiljö, bl.a. från trafikutsläpp, via inomhusluften samt genom mat och dryck. Hjälpsubstanserna är ett problem endast vid vaccinering av de få som är överkänsliga mot dem.
"Det skydd man får av en genomgången sjukdom och alternativvård är effektivare och tryggare än det som ges av vaccin"
Vaccinering är ett naturenligt sätt att skydda sig mot sjukdomar med så få symtom och komplikationer som möjligt. Till exempel mässling är ingen ofarlig barnsjukdom, utan medför risk för komplikationer i form av hjärninflammation och till och med dödsfall. Vaccinering mot mässling har däremot inte lett till några dödsfall, eftersom vaccinet innehåller ett försvagat virus. Risken att få hjärninflammation av sjukdomen är 1:1 000, medan risken att få hjärninflammation av vaccinet är 1:1 000 000. Vaccinerna blir allt säkrare. Ett exempel är kikhostevaccineringen, där man har övergått från helcellsvaccin till ett cellfritt (acellulärt) vaccin med samma effekt men betydligt färre biverkningar. Den alternativa vårdens sjukdomsförebyggande effekter är inte vetenskapligt belagda.
"Kombinationsvacciner överbelastar immunsystemet"
Människan möter ett stort antal mikrober redan vid födseln. När barnet lämnar livmoderns sterila miljö har det en inbyggd förmåga att klara mötet med de antigener som väntar i dess nya miljö. Under sin väg genom förlossningskanalen möter barnet cirka 400 olika proteiner som det kan immuniseras mot. Av ett enda myggbett får barnet flera olika proteiner (6-10 beroende på myggarten) under sin hud att reagera på. Enligt en uppskattning har en liten baby teoretiskt sett kapacitet att producera antikroppar mot upp till 10 000 olika vacciner som ges på en och samma gång, vart och ett av dem innehållande 100 antigener. Samtidigt kan vi konstatera att barnen i de moderna vaccinernas tidevarv får i sig färre antigener än tidigare. I takt med att vår förståelse av människans immunsystem har ökat har det blivit möjligt att identifiera och isolera de mikrobdelar som spelar en väsentlig roll vid uppkomsten av immunskyddet. I stället för vaccin som innehåller hela avdödade mikrober kan man tillverka vaccin som enbart innehåller de delar (t.ex. ett fåtal ytantigener) som behövs för immunskyddet.
Nyttig tilläggsinformation finns på adressen: www.vaccineinformation.org.
Nyttiga artiklar i tidningen Kansanterveyslehti (på finska):
Rokotuskriittisyys – viestinnän haasteita asiantuntijalle
MPR-taudit vai rokotus: riskit puntarissa
Ylikuormittavatko yhdistelmärokotteet lapsen immuunijärjestelmää?
Miten kohtaan rokotuksiin kriittisesti suhtautuvan vanhemman?