Världshälsoorganisationens rekommendation för vaccinationsprogram (EPI, Expanded Programme on Immunization) har som en av sina viktigaste målsättningar att genomföra tetanusvaccinering av alla gravida kvinnor i länder där det förekommer stelkramp hos nyfödda tabell 18). I länder med västerländsk hälsovårdsstandard är det motiverat att vaccinera endast vid stor exponeringsrisk, när en infektion vore speciellt skadlig för modern eller fostret och vaccinet sannolikt inte är till skada. Vaccinering bör undvikas speciellt under graviditetens första tredjedel. I Finland vaccinerades alla gravida kvinnor senast under polioepidemin 1985.
Gravida kvinnor vaccineras vanligen först efter en exponering (för t.ex. hepatit B), inför resor till områden med stor risk för smitta (av t.ex. japansk encefalit, rabies, hepatit A), eller om den gravida kvinnan har någon underliggande sjukdom som gör att hon tillhör någon av de medicinska riskgrupper för vilka det är viktigt att ha vaccinationsskydd mot t.ex. pneumokocksjukdomar eller influensa. En gravid kvinna behöver också ett normalt vaccinationsskydd mot tetanus och difteri.
Riskerna i samband med vaccinering under graviditeten är närmast av teoretisk natur. Det har konstaterats att försvagade röda hund-virus kan överföras till foster, men inte ens i sådana fall har man noterat några fosterskador. Det betyder att det inte finns någon anledning att avbryta en graviditet för att den gravida kvinnan av misstag har fått MPR-vaccin eller andra sådana vacciner som innehåller levande försvagade eller inaktiverade immunogener.
Den gravida kvinnans övriga barn kan vaccineras i normal ordning. Amning är inte något hinder för vaccinering, vare sig för modern eller för barnet.