De som insjuknar i multipel skleros (MS) är oftast unga vuxna, som erhållit de vanliga vaccinationerna för barn och unga. Forskningsbaserad kunskap om vaccinationernas inverkan på sjukdomens utbrott och förlopp saknas så gott som helt. Tills vidare har man gått in för att ge MS-patienter endast sådana vacciner (t.ex. vaccin mot stelkramp och difteri) som är absolut nödvändiga ur skyddssynpunkt. Även influensavacciner har getts åt MS-patienter, när det har funnits risk för epidemier. I en metaanalys publicerad 2002 gavs starka belägg för att MS inte förvärras av influensavaccin. Även vacciner mot hepatit B och stelkrampsvacciner konstaterades vara trygga för MS-patienter. Vacciner som innehåller levande försvagade mikrober har man försökt undvika. Men också MS-patienter fick det levande, försvagade poliovaccin som gavs peroralt i samband med den nationella poliokampanjen 1985. MS-patienter kan tryggt ges gammaglobulin och malariamedicin inför utlandsresor. Vad gäller hepatit A-vaccinets eventuella inverkan på MS-sjukdomens aktivitet finns det inga publicerade forskningsrön. När man överväger vaccinering bör man göra en noggrann avvägning av risker och fördelar. MS-patienter bör i regel undvika att resa till länder där man vet att det förekommer epidemier. Beslutet om vaccinering fattas i sista hand av MS-patienten och den behandlande läkaren.