Beteckningen MPR står för morbilli, parotitis och rubella. Motsvarande beteckning på engelska är MMR (measles, mumps and rubella).
M-M-RVaxPro, Sanofi Pasteur MSD, Frankrike
Priorix; GlaxoSmithKline, Belgien
Förpackningarna innehåller tio vaccindoser och tio sprutor med lösningsmedel. M-M-RVaxPro-förpackningen innehåller två kanyler. Priorix-förpackningen innehåller inga kanyler.
Mässlings- och påssjukevirusen i vaccinet förstörs lätt. Vaccinet bör förvaras svalt (+2...+8 oC) och skyddas för ljus. Upplöst vaccin hålls brukbart i åtta timmar om det förvaras i kylskåp och skyddas för ljus.
En dos vaccin (0,5 ml) innehåller levande mässlings-, påssjuke- och röda hund-virus, vilkas sjukdomsalstrande förmåga har försvagats och vilka när de förökar sig i organismen ger upphov till de egentliga immuniserande antigenerna. Virusen har framställts på cellodlingar (kycklingembryoceller och humana diploida celler). Som konserveringsmedel har använts neomycin. I M-M-RVaxPro har använts som hjälpsubstans bl.a. hydrolyserat gelatin.
Vaccinet är avsett för immunisering av barn och vuxna mot mässling, påssjuka och röda hund.
Torrsubstansen får upplösas endast i den lösningsvätska som ingår i förpackningen. Innehållet i flaskan eller sprutan med lösningsvätska överförs till torrsubstansflaskan just före användningen. Blandningen omskakas försiktigt, tills substansen är upplöst. Den färdiga vaccinlösningen är en klar vätska: M-M-RVaxPro-vätskan är gulaktig, Priorix-vätskan ljusorange eller ljusröd.
Till grundvaccinationen hör 2 doser. Enligt det allmänna vaccinationsprogrammet den första dosen ges vid 12–18 månader. Den primära vaccinationsåldern i programmet är 12 månader. Denna anvisning gäller till slutet av år 2011. Den andra dosen ges vid 6 års ålder. Om vaccineringarna inleds senare, kan den andra dosen vid behov ges ett halvt år efter den första dosen, men helst 2-3 år efter den första dosen. Om barnet har fått den första MPR-vaccindosen före 1 års ålder föreslår vi att man ger ytterligare två MPR-vacindoser enligt normal tidtabell. Vaccinlösningen (0,5 ml) injiceras under huden (s.c.) eller intramuskulärt (i.m.) i överarmen.
Varje vuxen borde ha ett skydd som består av antingen två MPR vaccinationsdoser mot mässling, röda hund och påssjuka eller av att den vuxna har haft nämnda sjukdomar. Om det konstateras att vaccinationsskyddet hos en vuxen är bristfälligt i fråga om dessa vaccinationer, skall det kompletteras. Se: Tabell 16.
Barn som reser utomlands vaccineras med MPR-vaccin från 6 månaders ålder. Om vaccinationen har inletts innan barnet fyllt ett år, ges dessutom MPR-vaccin på normalt sätt vid 14–18 månaders ålder och 6 års ålder.
Länk till MPR-textet i
Matkailijan terveysopas (på finska)
MPR-vaccinets skyddseffekt är cirka 95-100 % redan efter 1 vaccindos. Två MPR-doser ger ett mycket långvarigt skydd mot alla tre sjukdomarna.
De virus som ingår i vaccinet måste föröka sig i organismen för att åstadkomma den avsedda immuniseringen. Den infektion som vaccinet orsakar är vanligen symtomfri eller ger endast lindriga symtom. Vaccinvirusen smittar inte från den som vaccinerats till andra människor, och medför därför inte någon fara t.ex. om det vaccinerade barnets mor är gravid. Hos cirka 5 % av de vaccinerade uppträder lindriga symtom som påminner om mässling eller röda hund (feberreaktion, hosta, snuva, lindrigt mässlingsliknande utslag, huvudvärk, rastlöshet, retlighet, lindriga ledsymtom). Även förstorade lymfkörtlar kan förekomma. Enstaka fall av testikelinflammation har rapporterats efter vaccinering.
Om något av de ovan beskrivna symtomen uppträder, börjar det vanligen inom 7-12 dygn efter vaccinationen och försvinner på några dagar. Det uppträder vanligen inte på nytt efter den andra dosen MPR-vaccin. Hög feber (över 39 oC) uppträder hos 5-15 procent av de vaccinerade. Föräldrarna bör påminnas om risken för en feberreaktion, speciellt om barnet har haft feberkramper.
Allergiska reaktioner efter en MPR-vaccination är mycket sällsynta. Personer som är överkänsliga för hönsäggsalbumin, gelatin eller neomycin kan i regel vaccineras (se Försiktighetsmått och kontraindikationer).
Kliniskt detekterbar trombocytopeni efter MPR-vaccination har enligt olika studier beskrivits i 1 fall per 30 000-40 000 vaccinerade. Motsvarande risk efter genomgången mässling eller röda hund är däremot minst tio gånger så hög.
Utöver de allmänna kontraindikationerna gäller att MPR-vaccin inte bör ges till
- personer med immunbrist (HIV-positiva utgör dock ett undantag från denna regel)
- patienter med aktiv tuberkulos
- personer som har fått anafylaktiska symtom av neomycin eller gelatin
- gravida kvinnor. Har MPR-vaccinering av misstag skett under en graviditet utgör det dock inte någon indikation för abort.
Under de tre första månaderna efter vaccinationen är det inte rekommenderat att bli gravid.
Personer med äggallergi kan vaccineras med M-M-RVaxPro- och Priorix-vaccin.
Vaccin som framställs i cellkultur från kycklingembryo kan på normalt sätt ges till personer med äggallergi. På grund av framställningssättet innehåller dessa vaccin inte betydande mängder ovalbumin. Att exponera eller testa på förhand är därför onödigt.
Remiss till allergolog är påkallad, om barnet har en konstaterad omedelbar överkänslighet mot neomycin eller har fått anafylaktiska symtom i samband med en tidigare MPR-vaccination. Beslutet om vaccinering görs på individuella grunder. Vaccineringen bör ske på poliklinik och barnet bör följas i minst 2 timmar innan det får åka hem.
Se även Andra biverkningar av vaccinationer för ytterligare information.
Man bör överväga att avstå från att ge en andra MPR-dos, om den som skall vaccineras tidigare har lidit av idiopatisk trombocytopeni (ITP), särskilt om insjuknandet har skett inom 6 veckor efter den första MPR-vaccinationen.
Efter en gammaglobulininjektion eller en blodtransfusion bör man vänta minst 3 månader innan man ger en MPR-vaccination, och efter tillförsel av plasma- och trombocytpreparat ända upp till 7 månader. Efter gammaglobulinbehandling med stora doser (0,4-2 g/kg i.v.) bör man skjuta upp vaccineringen med 8-11 månader. En vaccination som har getts under ovan nämnda tid medför inte någon skada, men det rekommenderas att man ger vaccinet på nytt för att säkerställa ett tillräckligt gott skydd.
Andra vacciner som innehåller levande försvagade mikrober kan ges antingen samtidigt med MPR-vaccinet eller en månad före eller efter det. MPR-vaccinet kan ges när som helst före eller efter ett kombinationsvaccin (t.ex. DTaP-IPV). MPR-vaccin och kombinationsvaccin kan också ges samtidigt, men med var sin spruta och på var sitt injektionsställe.
MPR-vaccinering inleddes i Finland år 1982. Tidigare användes separata vacciner mot mässling, påssjuka och röda hund. Vaccinationstäckningen för MPR-vaccinet var enligt den senaste undersökningen 96,6 %. Vid ingången av 1990-talet var förekomsten av MPR-sjukdomar på en betydligt lägre nivå än tidigare. Ännu i slutet av 1980-talet förekom emellertid mindre MPR-epidemier, framför allt bland ovaccinerade barn i skolåldern. Sedan början av 1987 krävs serologisk verifiering av alla misstänkta fall av MPR, både vaccinerade och ovaccinerade personer. Dessa antikroppsbestämningar utförs fortsättningsvis gratis av THL. MPR-sjukdomarna anses ha upphört att förekomma endemiskt i Finland år 1994. De enstaka sjukdomsfall som har rapporterats har gällt personer som smittats utomlands och deras närkontakter. Under senare år har det inte rapporterats ett enda fall av mässling, påssjuka eller röda hund av inhemskt ursprung. Alla MPR-fall som konstaterades t.ex. under åren 2002-2003 (sammanlagt 5 fall av påssjuka och 3 fall av röda hund) härrörde från utlandet.
MPR-sjukdomar förekommer fortfarande allmänt i utvecklingsländer och i många länder i Central-, Syd- och Östeuropa. Det är därför viktigt att man i Finland upprätthåller en hög vaccinationstäckning. På det sättet kan man förebygga sjukdomsfall bland finländska utlandsresenärer och förhindra en epidemiartad spridning av sjukdomar som förts in från utlandet.
Mässling (se bild 10). Mässling är en virusinfektion som smittar lätt. Virusinfektionen drabbar luftvägarna och medför ofta komplikationer i form av bakterieinfektioner i luftvägarna, vanligen pneumoni och i sällsyntare fall encefalit. Personer som insjuknar i mässling i vuxen ålder har ökad komplikationsrisk. Mässlingen är en vanlig orsak till småbarnsdödlighet i många utvecklingsländer.
Påssjuka. Påssjuka är en febersjukdom som orsakas av ett virus. Sjukdomens typiska symtom är feber och inflammation av spottkörtlarna. Komplikationer i form av meningit och testikelinflammationer är vanliga. Redan år 1960 inleddes vaccinering av finländska värnpliktiga med vaccin som innehåller inaktiverade påssjukevirus.
Röda hund . Vaccineringens viktigaste syfte är att förhindra att gravida kvinnor insjuknar i röda hund. Röda hund ger upphov till svåra fosterskador, speciellt om insjuknandet sker under den första tredjedelen av graviditeten. I Finland är det endast en procent av alla föderskor som saknar antikroppar mot röda hund, tack vare vaccineringen av samtliga flickor i åldern 11-13 år (med början år 1975) och de vaccineringar av seronegativa föderskor som genomfördes under åren 1982-1993. Åren 1975-1987 använde man ett separat röda hund-vaccin, och därefter har man använt MPR-vaccinet. Under den senaste röda hund-epidemin insjuknade enbart ovaccinerade pojkar i skolåldern, vilket kan ses som ett tecken på att befolkningen har ett gott skydd mot sjukdomen. Föderskornas goda skydd mot röda hund och den höga vaccinationstäckningen inom ramen för rådgivningsprogrammet innebär att någon röda hund-epidemi inte är att vänta. Av denna anledning har man upphört med screeningen av gravida för antikroppar mot rubella.