Enligt hälsoskyddslagen bör Folkhälsoinstitutet informeras vid misstanke om livsmedels- eller vattenburen epidemi. Denna bestämmelse är i kraft sedan 1997. På Folkhälsoinstitutets webbplats finns en blankett för anmälan av epidemimisstanke, där man kan ge närmare uppgifter och meddela om man vill ha hjälp av Folkhälsoinstitutet. Anmälan bör göras även i sådana fall där antalet insjuknade är litet eller där det rör sig om andra typer av vattenrelaterade hälsorisker.
På Folkhälsoinstitutet når anmälan flera olika expertteam vars sakkunskap omfattar såväl området för infektionssjukdomar och epidemiologi som området för specialanalytik och vattenverksteknik. Anmälningsförfarandet är avsett att betjäna kommunala tjänsteinnehavare och andra aktörer. För dem är det kanske första och enda gången under deras yrkeskarriär som de ställs inför något som kan vara en vattenburen epidemi. Folkhälsoinstitutet har med sin samlade kompetens och erfarenhet mycket bättre förutsättningar att hantera problemet effektivt.
Sedan 1998 har Folkhälsoinstitutet varje vecka fått ta emot anmälningar om misstänkta epidemier. I många fall har Folkhälsoinstitutet även ombetts hjälpa till med utredningen. Också om någon begäran om hjälp inte har framställts har Folkhälsoinstitutets experter kunnat ta kontakt, om det har funnits anledning att misstänka att det är nödvändigt att ingripa i situationen. I denna typ av situationer är det nämligen vanligt att man inte ens efter de första sjukdomsfallen misstänker eller är villig att acceptera att det kan röra sig om en vattenburen epidemi.
Sedan 1998 har det förekommit 59 dokumenterade vattenburna epidemier. Antalet insjuknade i dessa epidemier uppgår enligt den officiella statistiken till över 17 000. I denna siffra ingår inte de som insjuknade under epidemin i Nokia. Förutom epidemier har det även konstaterats tiotals fall av förorenat dricksvatten där det inte har förekommit några sjukdomsfall. Eftersom personer som drabbats av diarré ytterst sällan söker vård, kan vi konstatera att statistiken bara visar toppen av isberget. Med hjälp av epidemiologiska utredningar har man på vissa orter fått en relativt tillförlitlig bild av det verkliga antalet insjuknade, men ofta underlåter man att göra sådana undersökningar. I fallet Nokia kommer det dock att göras en grundlig utredning, som kommer att ge oss en rätt tillförlitlig bild av antalet insjuknade.
Ett insjuknande förutsätter exponering. Det snabbaste sättet på vilket en hel kommuns befolkning på en gång kan utsättas för exponering är via dricksvattnet. En vattenburen epidemi är speciellt farlig genom att den i värsta fall också kan drabba sjukvårdspersonal, vattenverksskötare och andra nyckelpersoner. I en större kommun kan följderna bli katastrofala. Ingen kommun har möjlighet att snabbt ta hand om tusentals dehydrerade patienter. Folkhälsoinstitutet råder kommunernas ansvariga myndigheter att vid minsta misstanke omedelbart uppmana befolkningen att koka dricksvattnet, eftersom det kan begränsa epidemins utbredning redan i början. Uppmaningen att koka vattnet bör ges redan innan resultatet av vattenanalyserna har kommit.
I vanliga fall av vattenföroreningar är det fråga om en "smutsvattenvåg" som passerar genom vattenledningssystemet på några timmar eller en dag. När vågen har passerat kan det vara svårt att finna några mätbara mängder av mikrober i systemet. Ännu långt efteråt kan emellertid de s.k. biofilmerna i vattenledningssystemet innehålla mikrober som kan orsaka insjuknanden speciellt bland personer som är känsliga eller som dricker mycket vatten. Provtagningen måste genomföras snabbt för att man ska få en bild av situationen när den är som värst. Genom att snabbt gå ut med uppmaningen att koka vattnet kan man undvika ett massinsjuknande. Detta framhäver betydelsen av effektiv information. Kommunen bör ha en färdigt utarbetad plan för hur informationen ska skötas i olika epidemisituationer och vem som ska sköta den. Det behövs också ett reservsystem, eftersom nyckelpersonerna själva kan insjukna. Om det sedan efter två dagar av vattenkokande skulle visa sig att uppmaningen getts i onödan, kan man räkna med allmänhetens förståelse för att man vidtog denna försiktighetsåtgärd.
Också större kommuner har drabbats av vattenburna epidemier, men största delen av fallen gäller rehabiliteringsinrättningar, lägerområden och liknande. I kommunala vattentäkter orsakas epidemierna oftast av ytvatten som läckt in i vattenbrunnarna. I brunnar som använder sig av strandinfiltration kan ofiltrerat ytvatten läcka in i brunnen om den ligger för nära vattendraget, och i brunnar som anlagts på bottnen av ett grustag kan ytvatten rinna rakt ner i brunnen. På lägerområden och andra platser med egen brunn kan det speciellt vid översvämningar hända att avloppsvatten läcker in i brunnsvattnet. Diarréer orsakas i första hand av norovirus, i andra hand av campylobacterbakterier och i sällsynta fall någon av annan typ av mikrob. Att det är just norovirus som dominerar beror på att virus är infektiösa redan i extremt små mängder. Det räcker med några enstaka exemplar av ett virus för att göra en människa sjuk. Så små virusmängder går inte att upptäcka vid en vattenanalys, varför dricksvattnet kan få "rena papper" trots att människor blir sjuka av det. Detta gör att en vattenburen epidemi utgör ett svårlöst problem för vars lösning beprövad erfarenhet spelar en viktig roll.
Terttu Vartiainen, forskningsprofessor
Folkhälsoinstitutet, avdelningen för miljöhälsa